1,5 månads skillnad och lite graviditetsgnäll för en gångs skull.

Det är inte utan att jag blir lite ledsen när jag ser hur min kropp förändras. Det är inte att jag inte gillar min gravidmage men när jag ser hur jag var innan, eller rättare sagt 3 månader in i graviditeten så längtar jag tills den dagen då jag kan sticka ut på en hård löprunda i Kilsbergen, hoppa över skogsbäckar och fallet granris. Lite ego kanske, men en dag som denna när jag är fast här hemma ensam i en förkylning känns det mesta trist.

Vecka 14, här hade jag precis kommit in från en löparrunda. Här var man mest svullen som en gris som legat i en vattenpöl för länge, men ändock en antydan till kula.

Vecka 21, nyss. Det är jätteskönt att känna sparkar så att man kommer ner på jorden lite och varför man håller på som man gör.

Vecka 9, Ser fit ut som fan jämfört med nu, men faktum är att jag var svullen som, ja en gris här med faktiskt, och kände mig som barbamamma. Mina vanliga byxor hade varit för små sedan en månad tillbaka och jag använde ett par luggslitna lila-bruna manchesterbyxor från -05 med hål i grenen alt. mina skinnbyxor som fortfarande passade. För att inte tala om illamåendet... Bajs.

Funderar på om jag ska åka till Marieberg (gnällbältets "THE" köpcentrum) och tillbaka bara för att göra någonting men vet att jag bara skulle gå omkring där sjuk och varm tills jag kollapsar 20 minuter senare arg, trött och ont i höfterna. Dessutom har jag massa som jag måste plugga så det är nog ingen bra idé.

Ola - kom hem nu! 

//Sara