Sambon slåss just nu med tankar om träning och tävling; vart han vill, hur och när träningen ska göras för att nå dit. Inga av dessa frågor har sina självklara svar just nu vilket får mig att tagga till och börja fundera och fundera på ett upplägg som kommer att hålla och ge en som ola tillfredsställelse. Vi kommer ju att få vårt första barn om en månad och träningen/tävling som är en stor del av vår livsstil kommer att behöva planeras om för att passa vårt nya liv (som det faktiskt blir att vara förälder). Färre timmar per vecka betyder högre intensitet. Mer kvalité för att ligga på ungefär samma nivå som innan. För det är inte kul att se resultatlistan efter man genomfört ett bra lopp och inse hur mycket man tappat mot de andra deltagarna..... Jag var med om det första gången sommaren 2009. Hade kört en grymt bra säsong 2008 med hård sjukdoms/skadefri träning men bröt nyckelbenet i slutet av den säsongen men var nöjd kanin ändå eftersom hela sommaren varit en fröjd på tävlingarna. Allt kändes lätt. Men sen började jag bli sjuk. Virusinfektion efter virusinfektion á 7-8 veckor avlöste varandra med någon veckas mellanrum under hela hösten,vintern, våren och blev av med halsonten/huvudvärk/trötthet/svullna bihålor någon gång i april/maj då det började bli varmt. Inser nu i efterhand (när man är mitt uppe i skiten är det väldigt svårt att komma på orsaker) att den träning jag genomförde 2007-2008 inte var hälsosam för en som precis börjat träna på tävlingsnivå. Det är väl okej om man har en tränings/tävlingsbakgrund på tio år att köra backintervallliknande pass på 5 timmar i Kilsbergen eller sk. Sara-pass; 2,5-3 timme på 95% av maxpuls i snitt (bara man åt kunde man pressa sig) någon gång då och då men inte varje träningspass. Kunde pressa mig hur enkelt som helst, hade precis brutit upp från ett långt förhållande med ett tufft avslut så den fysiska smärtan var ingenting. Klart fan att jag höjde mig och presterade bra på tävling. Fick låna en sprillans hojj från Allebike med XTR rakt igenom och som var 3,5 kg lättare än min instegsmountainbike efter mina två första genomförda tävlingar som förstaårselit där jag kom på pallen båda gångerna. Vem blir inte ännu mer peppad av det? Här, släng din 5tusen mtb och börja kör för oss på denna 35000 hojj på tävling/träning så ska du se (O-okej?!). Sjuk skillnad. Sen så hann verkligheten ikapp, eller ska jag säga immunförsvaret började ge igen för månader av självplågan och jag blev sjuk igen och igen och igen. Sjukdomarna höll i sig tills jag började köra lugnare så nu när jag kommer tillbaka efter graviditeten ska jag göra som jag borde gjort 2007: Lyssna på kroppen. Kanske bara köra 20 min löpning lätt fastän jag kan köra 1h 20 minuter hårt för att vara snäll mot fogarna/muskelfästen. Sen någon gång i sommar (typ augusti) när jag kan börja komma igång med träningen på allvar förhoppningsvis har jag tänkt skaffa mig en löpargrund vilket är något jag aldrig haft förr. Har ändå löpt hyfsat fort hittils (5 km på 22 min) men det är bara pga kondition - kroppen har typ legat och krampat efteråt, hehe. Tänker köra löpning med vagnen och eftersom det är en Emmaljunga från 1991 och ingen löpvagn så kan jag inte dra på hur snabbt som helst heller vilket är bra. Det bästa skulle vara om lillan går med på att införa lugna joggingturer typ varje/varannan förmiddag i nån timma. Tror det skulle vänja mina ligament i en bra takt och sen kan jag köra hårdare löpning i skogen när pappa Ola har lite father-daughter kvalitetstid ;)
Vi får se vad vi luskar ut till Ola vad gäller träning. Jag tror på löppendling till/från jobbet som grund och korta kvalitépass på cykel för att få ut maximal familjetid/träningsfrid/själsfrid. Då kan vi båda köra "grundträningen" själva (han till och från jobbet och jag med vagnen) och sen att vi kör varannan eftermiddag hårt på cykel/löpning. Löppendlingen måste dock vara såpass lugn att han inte blir skittrött efter jobbet som är fysiskt krävande i sig.
//Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar