Ännu en morgon avklarad i det Hellströmska/Backlundska residenset. Lilltjejen i magen bökar runt som vanligt idag och är väldigt livlig vilket hon inte var igår... När man sedan nån vecka tillbaka vant sig vid att hon rör sig och är vaken nästan konstant när man själv är det så blir man ju lite orolig när hon helt plötsligt inte alls rör sig någonting förutom när jag tryckte superhårt på magen. Min barnmorska har sagt flera gånger att "ring in om hon helt plötsligt inte rör sig eller ändrar rörelsemönster" då det kan vara ett tecken på att någonting inte står rätt till med henne. Ringde in till barnmorskan vid 10 och fick en telefontid vid halv 12 men efter lite konsultering med ola så ringde jag kort därefter till specialistmödravården som tyckte jag skulle komma in på en check. Barnmorskan på VC kan ju inte göra nått annat än att lyssna på hennes hjärtljud. Tur jag inte satte på tvättmaskinen tänkte jag... Väl där fick jag sitta med en CTG på magen i ca 20 min (mäter fostrets puls och mina sammandragningar) samt att de under ett ultraljud mätte mängden fostervatten för att se så att det inte börjat bli för lite fostervatten därinne. Väldigt kul att göra ett ultraljud nu såhär sent i graviditeten eftersom mina första minnen av ultraljud var på en liten liten bebis där hela kroppen syntes utan att man behövde röra på proben. Nu fick hon föra proben över hela magen för att se alla kroppsdelar. Huvudet var neråt och tog upp hela skärmen. Ryggraden låg upp mot vänster sida och rumpan var under höger revben. Ben och armar åt högersidan. Ryggraden var så stor att den inte rymdes på skärmen-fränt! Allt såg bra ut och så som jag fattade det som så kollade de om hon ökade i puls tillräckligt snabbt när hon väl rörde på sig vilken hon gjorde. Hon låg och körde intervaller därinne tänkte jag, hehe. Minsta lilla rörelse och hon ökade sin normala puls på 145 till upp emot 170-180, för att lägga sig tillrätta igen till sin normala vilopuls. Fick en knapp att trycka på när jag kände fosterrörelser och det var väldigt skönt att ligga där själv med min lilla bebis i 20 minuter med hennes hjärtljud på högtalare. Tillslut var CTGn färdigregistrerad och jag ringde på den urtråkiga barnmorskan som kom och kopplade bort mig. Hon verkade vara en såndär energislukare på arbetsplatsen, man riktigt såg hur hon sög energi ur sina kollegor när hon gick runt och på ett onödigt träligt sätt gick runt och gång på gång frågade om hon kunde ta någons undersökningsrum. "Byt jobb eller pensionera dig" tänkte jag faktiskt. Allt såg "väldigt bra ut" och läkarn som jag fick träffa sa tom. att kurvorna var "perfekta" :) Efter lite snack med en läkare så fick jag gå hem. Startade mobilen utanför sjukhuset och ringde ola på en gång och sa vad de gjort och att allt såg normalt ut. Hans (och min gamla) chef hade tydligen gett tipset att man skulle dricka nått med mycket kolsyra i om man inte kände några rörelser då bubblorna skulle få bebisen att börja sprattla.. Jo, lät väl lite långsökt tyckte jag men absolut värt ett försök om det skulle hända igen ;) Jag missade min telefontid med barnmorskan då jag var därinne i runt 1,5 timme men hon hade lämnat ett röst meddelande om att hon kunde se i min journal att jag var inne på specialistmödravården och att vi kunde höras senare. Vid 2 ringde hon tillbaka för att kolla läget. Hon hade fått upp alla undersökningsresultat med kommentarer på sin dator och hon sa flera gånger att hon tyckte det var bra att jag åkte in direkt på en check. "Hon kunde ju inte göra så mycket här på VC ändå, utan hade skickat mig till specialistavdelningen" sa hon. Hon sa även att jag absolut inte skulle känna mig fjantig eller så som ringt in för att bli undersökt utan om jag kände minsta oro igen så skulle jag ringa in igen för att bli undersökt. "Det är ju det den avdelningen finns till för!". Kände mig rätt trött och utpumpad från förmiddagen just då hon ringde så jag hade inte så mycket att säga kändes det som men min barnmorska är verkligen som "den gravidas coach". Hon säger grejjer för att stödja mig innan jag ens hunnit börja tänka på dem. Snacka om rutinerad. Hon vet hur man som gravid börjar tänka innan man ens hinner tänka det. Det där med oro för sitt barn samtidigt som man inte vill vara en belastning för vården etc.... Hon har besparat mig en massa onödigt krävande tankar bara genom att vara erfaren och engagerad tror jag. Och det fick hon veta också, jag är inte den som håller inne när någon gjort något som jag tycker är bra :)
Mina älskade katter har varit så fina på sista tiden. Snacka om harmoni här hemma just nu. Neo ligger på rygg utsträckt i solen bakom datorn och jag killar han lite på magen. Leia svarar riktigt bra på vår uppfostran och det märks att hon börjar få en vuxen katts mentalitet nu; det går att kommunicera med henne endast med blicken nu.
Här ligger dom och gosar på sängen
Sista delen av föräldragruppen som var i tisdags var inriktad på tiden efter förlossningen. Tyckte nästan denna del var bäst. Jag och ola har pratat en hel del om hur vi vill ha det när hon kommit. Vi vet att vi måste få träna på en något sån när nivå för att må bra. Ingen av oss mår bra om vi inte får träna. Tror det är viktigt att man ser pendlingstiden till och från jobb/skola och träning som sin egna egentid, så att man kan umgås som familj på kvällen efter träning osv. Jag börjar förbereda mig på att lilltjejen kommer att sitta som ett extra skinn på mig den första månaden så då får jag nog lägga jämställdheten åt sidan, iallafall tills vi kommer in i det. Tror det kommer att krävas att vi planerar in vår vardag med varandra och kommunicerar när vi blir missnöjda med situationen för att vi ska hinna med det vi vill så att vi inte står där helt plötsligt; missnöjda och arga. Men så är kommunikation något som vi kan jäkligt bra ola och jag. Det blir så mycket lyckligare om man tar upp något på en gång efter det inträffar istället för att samla på sig allt man är missnöjd med för att senare slänga upp allt på en gång. Det gäller att ta sig tiden att gå igenom det som kommit upp trots att lillan kanske samtidigt spyr och skiter ner oss och katterna river lägenheten och det är väl det som kommer att bli svårt..
//Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar