Vi blir 3 i familjen i sommar

I början av juni mer korrekt! För er vänner och bekanta som fortfarande inte vet så är jag alltså med barn :) Jag är nu i vecka 15 och går in i vecka 16 imorn eller om man vill 37,5% men också 105 av 280 dagar avklarade. Vi är iallafall oerhört glada, Ola och jag, och alla som hittils fått reda på nyheten lika glada. "Gråt och kramar vare här!" Nästa termins sista tenta är den 5e juni och jag är beräknad till den 10e juni, dock är vi nog lite tidigare än så eftersom kotten vid ultraljudsundersökningen var stor nog för att vara 5-7 dagar äldre. Så det blir nog på gnällen. Min farmor sa idag att jag nog får knipa för att hinna skriva tentan, hehe.

Jag har sedan jag startade biomedicinutbildningen 2009 tänkt att byta till biomedicinsk analytiker (biomedicinsk analytikerprogrammet startade inte det året jag började pga chall med lärarplanen o högskoleverket). För några veckor sedan fick jag reda på att jag iallafall inte hade kunnat gå direkt över till den andra utbildningen utan jag skulle få vänta ett år och sen hoppa på den utbildningen jag velat gå sedan högstadiet. Tänk så jävla bra vi planerade, skämtåsido ;) Men om man bara ser till det praktiska ekonomiska så kommer jag i och med föräldraledigheten att slippa ett ovälkommet sabbatsår med underbetalt skitjobb och söndervittrad hjärna.

Vi ser fram emot att bli föräldrar. Själv ser jag mest fram emot att få lära lilla kotten att cykla, att åka längdskidor, att simma, vilka träd som finns i skogen etc etc och kanske inte bara att snuffa bebis som de flesta nog tänker och ser fram emot som blivande föräldrar. Men snuffa sin egen bebis är nog redigt underbart det med!

Här nedan är en länk till en blogg på sidan familjeliv som jag skrivit av mig i fram tills nu, lägger in det första inlägget för att ni ska få en liten hint om hur det är att vara nygravid, hehe :)

Familjelivbloggen

Vecka 5 (4+3)

av: kaffetösen

(2010-10-05)

Den värsta chocken har lagt sig, eller vänta - det har ju aldrig varit chockartat. Det var ju till och med planerat, "In i minsta detalj" som Sickan säger, fast det var det ju inte heller, eller? Nää, jag visste ju inte ens när jag hade ägglossning, hehe.

Det är alltså nu vår historia börjar, eller iallafall så är det nu En ny era av våra liv påbörjas. Våran första historia påbörjades 2008, eller kanske redan år 2007 då vi sneglade lite tafatt på varandra. Men det var såklart förbjudet, att snegla. Särskilt när jag var 16-17 och han nyss fyllt 30, men speciellt för att han var upptagen och jag likaså. Försommaren 2008 kom vi att mötas fler gånger då vi är med i samma idrottsförening och redan efter att han fått mitt nummer började det plonka in sms ;)
Han flyttade till vad som skulle komma att bli vår första lägenhet tillsammans i augusti -08 och jag sov inte "hemma" mer än någon enstaka gång efter den efterlängtade sensommardagen.
Redan efter nån månad frågade han mig hur jag såg på det här med barn. Han sa att med mig kändes allt så jäkla bra, att jag var det bästa som hänt honom och att han ville skaffa barn just med mig  "När det känns rätt, då tar vi bort den här p-staven jag har i armen!" sa jag till honom. För ett halvår sedan tog jag bort staven, vilket jag gått och längtat efter länge och på BIM-5 den andra månaden efter att vi börjat köra utan skydd fick jag  på ett ytterst slumpmässigt graviditetstest. Det var tisdagen den 28 september och jag var egentligen stressad påväg upp till stan när jag fick för mig att hoppa in på toa (hade egentligen tänkt att testa tidigast BIM-2 eller nått ;)) OJojoj! Vilket adrenalinpump jag hade hela vägen upp till stan!! Jag  hade tänkt att jag skulle överraska älsklingen på något sätt och jag skulle ju upp på stan... Jag köpte ett fint fotoalbum som jag sedan slog in tillsammans med det positiva gravtestet i ett kuvert. Han blev tårögd när han såg vad som var i kuveret, och det var starten på vår nya era...

 

 

//Sara