"Jo, en medicinare gillar även icke-sterila grejjer"

Jag har sedan barnsben velat prova på att dreja. Just det där med att kleta en snurrande blöt lera till konstverk har alltid lockat mig. Min bästa vän Jonna som går Konst och formgivning på Kävesta folkhögskola (hur kul låter inte det? dreja, finsnickeri, måla, skulptering i en skön origie) visste hur sugen jag var på att prova och bjöd in mig på en heldag i drejningens tecken. Det var precis så kul och kladdigt som jag hade önskat, dock är inte drejningsställningen särskilt bra om man har foglossning men lite får man stå ut med, hehe. Jag hann göra tre stycken saker som höll, och som blev riktigt fina om jag får säga det själv. Jonna, som var med på restaurangen i måndags hade med sig de färdigglaserade skålarna och jäklar vad fint allt var! Blev nästan rörd till tåtar av att se vad vi hade åstakommit tillsammans; jag hade drejjat och hon hade glaserat dem. (har alla känslor något med graviditeten att göra?)

En tekopp och två skålar

"Koppen" och min favorit eftersom glasyren inuti koppen ser ut som bakteriekolonier. Det kunde inte vara mer "Sara" över den. Ett rent konstverk!

Men den här skålen tänker jag på häxan och hennes korp i filmen Glasblåsarns barn, så snygg!

Frän snurr men lite för matt för att bli min favorit, dock Olas favorit



Nu ska "hot mama" som Ola skrev i kärleksbrevet i morse upp på stan för att kolla in de sista julklapparna (+ att köpa en french hotdog från Macy´s lilla vagn, men säg inget till någon)

//Sara

Pour some sugar on me

Tänkte börja med en bild för alla damer där ute på mina favoritkillar ;)

När jag slog på mobilen imorse innan jag ens klivit upp ur sängen fick jag ett sms om att jag borde åka bil till universitetet idag för att det var skitkallt. Gick upp och kollade på termometern, hmm -17,4. Det var ju inte så farligt tänkte jag men gisses vad skönt det var att slippa isvinden när skrotis förde mig glad och varm till skolan. Har kommit på hur vi får vår bil från -85 att starta trots att det är -10 eller kallare - man lägger på gas i startögonblicket! Wrooom! Fungerar varje gång ;) Pratat med några andra som också haft gamla bilar och de har sagt samma sak nämligen att man måste ge gas i startögonblicket och första 2 minuterna om bilen ska stå på tomgång för annars segar bilen ner och dör. Så nu känner jag mig lite mer säker när jag ska ta skrotis till skolan på mornarna men ändå så ser jag till att vara ute i god tid om han skulle vägra. Cykeln lyder ju alltid eftersom vi har varmt cykelrum :)


Igår var jag, ola och några vänner på Efesos och gonade oss. (undrar varför ola alltid har näsan inborrad i min kind på kort och varför jag alltid ser pucko-glad ut när han gör så??)

Jag och Agnes

Pour some sugar on me

Bästa Jonna och Mattias

Avslutar med en gosbild från sängen.... Nej Gunnar, inte en sån bild ;)

//Sara

...För idag är det jag som fyller 20!

Idag var det 20 år sedan jag först såg dagens ljus, andades mitt första andetag, skrek mitt första skrik. Jag har haft en underbar kväll med älskade Ola och goa, goa vänner på restaurang Efesos.  Och efterrätt blev det! ;) Det är så kul att alla vi berättat nyheten att vi ska bli föräldrar för har blivit så glada att de nästan trillat omkull, iallafall bland våra tjejkompisar (vad kan det tänkas bero på? ;)) Fler än jag trodde (bl.a. gamla jobbarkompisar från TT + andra bekanta) har dessutom kommit fram och sagt att ola och jag passar så bra tillsammans, att det riktigt lyser när vi är tillsammans och att vi kommer bli bra föräldrar. Jag vet att mina närmsta vänner såg det, men inte hade jag förväntat mig att endast "bekanta" som man möter nån gång då och då såg sånt. Det värmer iallafall när jag hör sådant, att omgivningen uppfattar, det vi själva upplever av våran relation. Vi har kul ihop och älskar varandras sällskap. O har enligt honom haft relationer där det inte förekom skratt, att man inte umgicks utan bara bodde med varann. Jag skulle nog inte klara av en sådan relation, faktiskt. Men jag kanske är i ovanligt stort behov av en skön vardag, vad vet jag... 

Bilder från dagen kommer imorn, nu ska jag göra klart en presentation inför imorn.

//Sara 

Redan inne i vecka 16! Damn you foglossning!

För drygt två veckor sedan var vi på KUB ultraljud. Jag var då i 12+5 men efter lite mätningar trodde barnmorskan att bebisen snarare var 13+5 veckor gammal. Han/hon var 76 mm lång och sprattlig som få. Fick hoppa upp från britsen flera gånger för att han skulle lägga sig rätt så att hon skulle kunna mäta. Vi fick med massa bilder hem, här är 4 av dem! Det är rätt kul att man ser tårna så tydligt, och i en bild ses hela kroppen. Måtten 7,6 mm var från huvud till skjärt så benen räknades alltså inte med.

Idag går vi in i vecka 16! Det är väldigt olika längd på bebben beroende på vilken internetsida man läser på. Knäppt, på en sida stod det 11cm, en annan 15.5cm och en annan 14cm. Skitsamma, bara den utvecklas som den ska är jag nöjd ;) I förrgår var jag ute och joggade i ca 25 minuter, men redan efter ca 15 minuter kännde jag hur det började göra mer och mer ont i höfterna vid varje fotnedsättning. Shit! Redan? Jävla foglossning! Hade dessutom på mig mitt nya stödbälte som jag beställt efter besöket hos sjukgymnasten. De sista 300 metrarna var hemska. Särskilt när det var snömodd och allmänt vinterväder. Måste nog köpa broddar också, fastän mina goretex trailskor ger sjukt bra fäste jämfört med många skor. Igår var vi på gymmet också. Tänkte köra mitt vanliga "gravid-schema" dvs ca 35 minuter kondition fördelat på 10 min crosstrainer, 15 minuter jogg på band och 5 min nedcykling. Kände redan när jag skulle gå upp på crosstrainern att detta kommer att bli svårt. Crosstrainern ger en jättemjuk rörelse men det är just när man står med ena benet i extremläget (ungefär lika stort som ett stort steg) så känner jag en enorm trötthet på vardera sida av svanskotan, inte muskulärt (god damn det vet jag hur det känns från min vanliga träning) utan mer som om jag kört marklyft med kass teknik i 2 timmar. Härdade ut 10 minuter och sen gick jag till löpbandet. Börjar jogga lite men börjar sedan tripp-gå i 5 km/h. Fan vad dum jag är tänker jag, måste lära mig att jag bara kan löpträna max varannan dag som jag gjort fram tills nu. Har ju mer ont resten av dagen om jag kört mer än 30 minuter. Ska nog börja simma om några veckor men jag mår ju så bra av att bara få ha på mig mina löpkläder och mina fina löpskor och småjogga runt i staden... Vad vore en bal på slottet?

Vecka 16
Kroppen: Den här perioden är ofta en roligare tid av graviditeten och många känner sig lite piggare igen. En del som fött barn förut kan känna att något rör sig i magen, det kan kännas som pirrande bubblor eller som en fisk som spritter till.
Ditt hjärta pumpar 20 procent mer blod än tidigare och det kommer att öka betydligt fram till i slutet av graviditeten.

Fostret: Fostret mäter cirka 16 centimeter och väger omkring 100 gram. Fingernaglar har bildats och fostret kan rynka pannan, röra ögonen och svälja. Fostret kan även ta tag i navelsträngen och börja undersöka det vattenfyllda rummet som det befinner sig i. Det omges av ungefär 300 milliliter vatten som byts ut flera gånger per dygn vilket behövs eftersom fostret kissar ungefär med 45 minuters mellanrum. Vattnet fungerar även som stötdämpare.
Redan nu har barnet troligtvis utvecklat sitt smaksinne. Barnet kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ungefär lika hög som när man står på en trafikerad gata i staden eftersom alla ljud i mammans kropp förstärks i fostervattnet.

Nu ska jag pallra mig upp på stan för att köpa julklappar. Kom på idag att jag bara har köpt en klapp till Ola, en present som han dessutom har listat ut vad det är ;P

Ha det!

//Sara

Vi blir 3 i familjen i sommar

I början av juni mer korrekt! För er vänner och bekanta som fortfarande inte vet så är jag alltså med barn :) Jag är nu i vecka 15 och går in i vecka 16 imorn eller om man vill 37,5% men också 105 av 280 dagar avklarade. Vi är iallafall oerhört glada, Ola och jag, och alla som hittils fått reda på nyheten lika glada. "Gråt och kramar vare här!" Nästa termins sista tenta är den 5e juni och jag är beräknad till den 10e juni, dock är vi nog lite tidigare än så eftersom kotten vid ultraljudsundersökningen var stor nog för att vara 5-7 dagar äldre. Så det blir nog på gnällen. Min farmor sa idag att jag nog får knipa för att hinna skriva tentan, hehe.

Jag har sedan jag startade biomedicinutbildningen 2009 tänkt att byta till biomedicinsk analytiker (biomedicinsk analytikerprogrammet startade inte det året jag började pga chall med lärarplanen o högskoleverket). För några veckor sedan fick jag reda på att jag iallafall inte hade kunnat gå direkt över till den andra utbildningen utan jag skulle få vänta ett år och sen hoppa på den utbildningen jag velat gå sedan högstadiet. Tänk så jävla bra vi planerade, skämtåsido ;) Men om man bara ser till det praktiska ekonomiska så kommer jag i och med föräldraledigheten att slippa ett ovälkommet sabbatsår med underbetalt skitjobb och söndervittrad hjärna.

Vi ser fram emot att bli föräldrar. Själv ser jag mest fram emot att få lära lilla kotten att cykla, att åka längdskidor, att simma, vilka träd som finns i skogen etc etc och kanske inte bara att snuffa bebis som de flesta nog tänker och ser fram emot som blivande föräldrar. Men snuffa sin egen bebis är nog redigt underbart det med!

Här nedan är en länk till en blogg på sidan familjeliv som jag skrivit av mig i fram tills nu, lägger in det första inlägget för att ni ska få en liten hint om hur det är att vara nygravid, hehe :)

Familjelivbloggen

Vecka 5 (4+3)

av: kaffetösen

(2010-10-05)

Den värsta chocken har lagt sig, eller vänta - det har ju aldrig varit chockartat. Det var ju till och med planerat, "In i minsta detalj" som Sickan säger, fast det var det ju inte heller, eller? Nää, jag visste ju inte ens när jag hade ägglossning, hehe.

Det är alltså nu vår historia börjar, eller iallafall så är det nu En ny era av våra liv påbörjas. Våran första historia påbörjades 2008, eller kanske redan år 2007 då vi sneglade lite tafatt på varandra. Men det var såklart förbjudet, att snegla. Särskilt när jag var 16-17 och han nyss fyllt 30, men speciellt för att han var upptagen och jag likaså. Försommaren 2008 kom vi att mötas fler gånger då vi är med i samma idrottsförening och redan efter att han fått mitt nummer började det plonka in sms ;)
Han flyttade till vad som skulle komma att bli vår första lägenhet tillsammans i augusti -08 och jag sov inte "hemma" mer än någon enstaka gång efter den efterlängtade sensommardagen.
Redan efter nån månad frågade han mig hur jag såg på det här med barn. Han sa att med mig kändes allt så jäkla bra, att jag var det bästa som hänt honom och att han ville skaffa barn just med mig  "När det känns rätt, då tar vi bort den här p-staven jag har i armen!" sa jag till honom. För ett halvår sedan tog jag bort staven, vilket jag gått och längtat efter länge och på BIM-5 den andra månaden efter att vi börjat köra utan skydd fick jag  på ett ytterst slumpmässigt graviditetstest. Det var tisdagen den 28 september och jag var egentligen stressad påväg upp till stan när jag fick för mig att hoppa in på toa (hade egentligen tänkt att testa tidigast BIM-2 eller nått ;)) OJojoj! Vilket adrenalinpump jag hade hela vägen upp till stan!! Jag  hade tänkt att jag skulle överraska älsklingen på något sätt och jag skulle ju upp på stan... Jag köpte ett fint fotoalbum som jag sedan slog in tillsammans med det positiva gravtestet i ett kuvert. Han blev tårögd när han såg vad som var i kuveret, och det var starten på vår nya era...

 

 

//Sara

Tomteörhängen och gammal ost

Igår gick jag själv på julmarknaden i Wadköping eftersom sällskapet fastnat i Linde... Linde, hehe.. Som alltid när jag går omkring själv på en julmarknad så försvinner folket runt omkring mig, dock inte bildligt talat. Jag går där med händerna knäppta bakom ryggen, lätt framåtlutad och kollar på rökt ål, ingefärakarameller, get-roquefort och cenitleratomtar i örhängesform (!). Min syrra kommer att smälla av när hon läser detta, men jag tyckte faktiskt att de var riktigt söta och GUD så bra de skulle passa till min röda, fina julklänning... Vid charkvagnen stod jag länge och frågade vad det var för skillnader mellan deras olika syltor och vilken viltkorv som var godast, och starkast ;) Detta år köpte jag en hjortcabanoss, mmmm, bra val där. Efter det gick jag och smaskade get- och koost för 480 kr kilot (det var från lokalt mejeri). Getblåmögelosten var godast ;) Jag kan knappt någonting om ost, men ställde en liten fråga till de två personer som stod vid ståndet innan jag tog emot första provsmaken nämligen "är alla ostar partöriserade?" varav tjejen med ostslamsan stannade till. "Ööh, partöriserad??". Herregud, om man säljer ost för 480kr kilot så måste man väl för fan veta vad den består av?? Tänkte jag. Ingen av dem visste om osten var gjord på partöriserad mjölk utan började se mer och mer nervösa ut där bakom så jag tog helt enkelt upp en och läste på innehållet. Jiises! "Ja, här ser ni att den är partöriserad." Jag köpte ingen ost där. Längst bort på gatan runt hörnet stod det en ensam gubbe vid en kyldisk fast att det var 12 minus ute. "getost" stod det på en flyer. Yes! Köpte en getblåmögelost för 250kr kilot och mannen bakom disken hade själv gjort osten så han kunde en hel del ;)

Idag kommer pappa över och ska kolla över Skrotis. Märkte i helgen att bromspedalen sjunker - inte okej.

//Sara



Återblickar

Idag efter skolan kom jag hem och käka en knäckemacka med hemgjord leverpastej och gav mig sedan ut på en lugn joggingrunda på 70% av max. Det är varmare nu än för några dagar sedan, bara 6-7 minus. Skönt! Just nu är jag så jäkla sugen på att dra ett redigt sara-pass dvs ensam med metal i öronen och solvarma stigar framför sig i 1,20h, äta lite medhavd energi, sen fortsätta 1,20 h tills man kommer innanför dörren hem till sin älskade lyckligare än någonsin, pulsklockan visar att man kört med ett snitt på 95% av max. Vet faktiskt ingenting som får mig att vara lyckligare än vid dom stunderna...

Den här bilden såg jag förresten när jag kollade igenom sommarens bilder. Här var vi och upplevde Åres finaste fik. Gud så gott (men dyrt!) det var. Och helt underbar inredning med mörka träslag, renfällar och "slitna" bord.. Jag åt blåbärspaj och ola åt pecannötspaj.

 

Kollar runt efter ett foto att förstora och som vi kan använda för att hänga över sängen... kanske ska man ha flera tavlor i en grupp, det brukar bli skitsnyggt på inredningsprogram ;)

Nä, nu ska jag leka.

//Sara