En ny era och Tarstaborgsloppet

Fy bövelen! Medans jag sprang Tarstaborgsloppet hade någon okänd försökt nå mig på mobilen 3 gånger. Jag ringde inte tillbaka utan skrev in nummret på hitta.se och det visade sig vara Socialdemokraterna i Örebro som försökt nå mig?! Jag är faktiskt lite förbannad och förvånad - får de ens göra så? Tycker det är lite väl mycket rävspel att ringa till min privata mobil och försöka snacka mig till att rösta på sossarna på SJÄLVASTE VALDAGEN. Tur var, att jag inte svarade för jävlar vad jag verbalt skulle smackat till personen i andra änden...

Jag har, som ni kanske märkt "gone over to the other side". I fortsättningen kommer jag att blogga under www.mtbsara.blogspot.com Mtbsara heter jag för att jag som ni redan vet kör just mountainbike, och att jag dessutom är rätt ensam om att tävla i mountainbike i örebro som kvinna så passar namnet hyfsat bra. Jag frågade runt bland mina närmsta vänner om de hade något förslag på bloggnamn och många svarade direkt "SuperSnällaSilverSara" efter en karaktär i ett barnprogram ;) Det namnet var tyvärr upptaget men jag tycker mtbsara fungerar just as good.

Som sagt så deltog vi idag i Tarstaborgsloppet utanför meteropolen Pålsboda. Det är ett 9 km stiglopp som slingrar sig upp till tarstaborgruinen och tillbaka till Pålsbodas IP. Jag vaknade med halsont i morse men efter lite konsultering med mannen så berstämde jag mig för att köra, eftersom jag sett fram emot tävlingen sedan förra året då vi tog fel på datumet... Min löpning flöt på bra över stockar och sten men det märktes klart och tydligt att jag är svag på platten för på grusvägar och dyligt blir jag lätt ifrånsprungen. Annat är det i skogen där jag lättare än många andra stutsar förbi leriga och steniga partier - säkert pga min låga vikt. Jag kände lite hopp när jag plättlätt kunde öka farten den sista kilometern och lägga på en spurt sista hundra metrerna. Klockan stannade på 50.08 min och det tänker jag nöja mig med. Benen kändes bra (förutom lite blåsor på fossingarna) men andningen och överkroppen överlag hade inte direkt någon hit-dag. Fick inte optimalt med luft heller då både näsan och halsen är svullna. Och nu då: Har fortfarande ont i halsen och trött som efter ett hårt löppass (vad hade jag väntat mig?). Benen känns däremot oförskämt pigga men det kan bero på att jag inte körde slut på mig idag med tanke på hälsoläget.

Nu har pappa kommit hit för att fika på ostkaka :)

See you,

//Sara