Sticker ut från mängden

Hej min kära blogg. Är väl på blodcentralen AKA blodis för tillfället. Shit vad skönt det måste vara att jobba som BMA. Jag som tycker det är superskönt nu när jag dessutom inte får betalt. Tänk att få betalt också! Va? Hur låter det?? Fika och trevliga kollegor får man också. Det ni. Trots allt gött fick jag ändå lite halvångest (inte riktig ångest, jag vet hur det ser ut) igår kväll när jag kollade runt vilka magisterutbildningar inom mikrobiologi som det finns. Jag vill ju helst hållas och blaska med baktisar. Dom är så små små. Iallafall, det jag inte blev klok på igår var rädslan av att inte nå mitt mål som forskare inom mikrobiologi. Jag är rädd för att fastna på nån labavdelning i 40 år och sedan på randen till pensionär lådsas som om jag är nöjd fastän jag missat mitt mål fett. Fast å andra sidan, om jag känner mig nöjd och lycklig och inte det minsta rastlös så är väl det också bra, eller kanske bättre? Det är väl egentligen det jag vill uppnå men tror inte jag kommer vara nöjd förrens jag känner att jag möter ny kunskap varje dag. 

Jag har dessutom fått mina betyg från placeringen på Kemlab. Håll i er. Man kan få betyg från A till F (och så underkänt förstås). Jag fick 5st A och 3st B och följande kommentarer: 

Påläst, klarade teorin galant. Tänkande student som omsätter teori i praktik, social och med ett trevligt sätt och attityd. Fortsätt så och du blir en student man minns och vill f.a behålla. Bara positivt! / Koagulation

Intresserad, bra på att samarbeta. God social kompetens. /Proteinkemi

Trevlig, mycket social med bra kommunikation. Framåt, vill lära sig, ställer relevanta frågor, kan arbeta självständigt. Klarade uppgifterna mycket bra. /Mikroskopi 

Det är nästan så att jag får en gråtklump i magen när jag läser kommentarerna, jag är så jävla stolt över mig själv att jag är som jag är. Eller som Helena på AMM sa "jag kan ju säga såhär att du stod ut från mängden". 

Och mamma till ett av världens fina barn är jag också - take that alla ni varför-skaffade-du-barn-nu-sadister till praktlosers. 

//Sara

Några tankar på print

Det är nog ganska många som inte mår bra egentligen, bara att jag inte kommer i kontakt med lika många nu i min vardag eftersom jag inte går i skolan längre. Eller skola och skola, jag går ju på universitet men där är de allra flesta ändå så pass starka att de orkar med utbildningen, vardagen osv. Jag råkade nämligen halka in på en gammal barndomskompis blogg och hon verkar inte ha det så lätt med sig själv. Hon var alltid den som fick grova utskällningar för ingenting av sin egen mamma och hon hade lärt sig att käfta emot så att det sjöng om det. Det är nästan bara mammans ursinniga ögon som jag kommer ihåg, fyfan så ska jag aldrig bli mot mina barn. 


Jag har kommit på varför jag bara bloggat sporadiskt den senaste tiden. Jag har inte suttit mig ner och funderat över saker och ting sedan sist jag bloggade. Det var först nu ikväll när ola inte var hemma och jag skulle lägga Nora som jag satte mig ner i gungstolen medans hon låg och försökte somna i sin säng som jag helt plötsligt började tänka. Jag sitter liksom aldrig ner för mig själv längre tillräckligt länge för att jag ska börja fundera. Det är nog inte så bra, eftersom det är när man funderar över saker och ting som man utvecklas och förändrar saker som man vill ändra på/inte är nöjd med. Ska nog börja avsätta tid till funderingar. Hur urbant låter inte det??

Läggdags med Nora är en fröjd :)

Jag har också fixat så att jag kommer att vara legitimerad biomedicinsk analytiker i december 2012 istället för i juni 2013 - hur bra är inte det? Under vecka 10-14 kommer jag gå dubbelt: praktik på USÖ och medicinsk diagnostik samtidigt. Det blir tufft men det klarar jag. Då slipper jag också söka nått jävla skitpiss jobb genom arbetsförmedlingen mellan oktober och mars. Hatar att söka skitjobb. Såg ni det avsnittet av skolfront där de visade hur Coop anställde medarbetare? Fyfan, värre förnedring får man leta efter. Och det gällde provanställning dessutom, vilka tror de att de är? Äckligt säger jag. 


Träningsupdate: Löpning blir bara roligare och roligare ju mer man kör. Har två veckor kvar på mitt "milen under 50 min" program och när jag kört milen på 49:59 ska jag gå på milen under 45 ;) Kan hända att jag behöver köra första veckan på det nya programmet i en månad men det märker vi.


Jag och Ola hade fest igår. Fest för oss själva, och för Noris också men hon låg ju och sov. Tänk så bra man kan ha! Det började med hjortytterfilé, ugnsbakade potatisslantar med vitlök, whiskeysås och sallad - förgylldes med våran underbara humor + melodifestivalen och avslutades med ännu mera roligheter. Klockan sent åkte vi hem (läs "vi var hemma på no time") och gick och la oss fulla, mätta och gladare än på länge :) Lägenheten såg ut som hell i morse. Precis som det ska vá. 


//Sara

Fi-fan

Fy fan. Inte helt nöjd efter min första dag på praktiken. Men, jag har haft sjukt höga förväntningar i flera år inför just idag så det skulle väl vara konstigt om de skulle infrias bara sådär. Håller på att få någon virusinfektion också, eller har, en svag jävla pissinfektion sådär så att bihålor och huvud känns så "lagom" uppsvällda. Trött också (som att det INTE skulle ingå). I wish. Nora håller på att få en skitvass tand som ola av en slump började höra igår när hon klingade bissingen mot vattenglaset under lunchen. Kul! En mindre skoj grej med att ungar får tänder är att dom blir lite extra kort stubin. När jag ikväll skulle ge Nora gröt så grinade hon (av o-nöjdhet) konstant tills jag gav henne hennes favorit frukt-mellanmål men hon började grina mellan tuggorna för att jag inte matade tillräckligt fort.... 

Eat shit - gegga-jävel! (Jag just nu)

Nääääääää, nu ska jag äta. Det märks väl inte att jag är hungrig eller?


PS. Löpträningen känns skitbra. Följer programmet 10km under 50 min och det känns som om jag blir starkare och löper bättre vid varje träningspass. 


//Sara

Ok, då kör vi igen!

Jag sprang ju Sylvesterloppet på nyårsafton i Nora, 10,4 km med 3-4 halvsaftiga backar. Grus/asfalt annars. 55 minuter tog jag mig runt på och om loppet varit 10 km hade jag kommit i mål på 52,5 min. Såå, nu har jag bestämt mig för att börja följa "milen på 50" programmet som ligger uppe på jogg.se hemsida. Jag blir inte längre pisstrött i höften när jag springer. Inte ens under loppet som jag körde så hårt jag kunde fick jag ont någonstans. Att jag hade krampkänningar efter mål är ju en annan sak ;) Jag kunde inte börja gå direkt efter målgång om jag säger så... Det skulle vara skitskoj att få se 40-någonting på resultatlistan till våren, hoppas hoppas hihi. 

Me and thi kittie

Nu: Tha gym. Programmet startar först imorn tisdag.


//Sara

Vill du bli snygg?

Ok. Nu kommer ett once in a life time moment... Jag ska tipsa om en skönhetsprodukt. För första gången på... någonsin? Så har jag köpt kvalité till dyrt pris. Apoteket har som ni säkert redan vet börjat med lite mer avancerad make up och inte bara apolivas krämer och mascaror. Det hela började i måndags då jag bara sådär fick ont i magen. Jag fick en syrabindande novalucol av pappa och den hjälpte. På löparrundan senare på kvällen joggade jag alltså förbi sjukhusapoteket för att köpa novalucol. Fastnade på apoteket säkert en kvart då jag hittade detta:

IDUN minerals (jovars, svenskt märke 100% mineraler)! Jag petade lite försiktigt i tester-burken under de löparpausen och dagen efter gick jag till apoteket och provade ut rätt färg på foundation. Det bruna mineralpulvret är en bronzer :) Jag kanske ska tillägga att jag aldrig använt mig av någon form av foundation förut (inte mer än 1 vecka iaf). Jag har bara tyckt att det tar lång tid att smeta på, blir konstigt, för tjockt lager, är dyrt, kladdigt, dåligt för hyn osv osv. Men samtidigt tycker jag att det blir skitsnyggt om det verkligen blir bra, om man är lite rödflammig så syns det inte osv osv. Iaf, jag kom hem efter att ha borstat på färgen "Saga" (jag jag köpte) på vänster kind, och färgen "Freja" på höger kind och sen lite bronzer på kindbenen och jag lovar att jag tänkte "fan vad snygg jag är idag" när jag såg mig själv i hallspegeln, svettig efter att ha burit upp en sovande Nora tre våningar. Det var först när jag lagt ner Nora i hennes säng och stängt dörren som jag kom på att det var för att jag lagt på Idun foundation och bronzer. Jag köpte ett sk. startpaket för 500:- ordinarie pris var enligt tillverkaren 1100 men jag räknade ut att det var om burkarna skulle vara i ordinarie storlek. I startpaketet väger innehållet 4,8 gram medans de vanliga förpackningarna rymmer 9 gram. Det var lite fult gjort men borstarna är i vanlig strl och kostar 145 för rouge borsten och 195 för stora borsten. En annan grej är att om man inte längre skulle vilja köra med foundation tex över sommaren så behöver man inte oroa sig för att den torkar ihop ;)


//Sara

Gåstolen

Nora gillar sin nya gåstol. Eller ny och ny men ramen är ärvd och 20 år gammal och sitsen knåpade jag ihop med: 


1 st palestinasjal
1,5 meter hampsnöre
30 cm silvertejp


Meeeen hon gillarn´ ;) 

//Sara

Julmustkyckling

Jag har nyss kommit in från en 1 h löpparrunda med vagnen. Bäst att passa på innan det blir för halt/snöit... Passade även på att handla lite smått på ICA (typ julmust). Kyckling är väl inte någonting som brukar förknippas med julbordet men visst låter julmustkycklinggryta rätt spännande. Känns som om det antingen är skitäckligt eller världens godaste! Nu står den iallafall på spisen, julmustkycklingsgrytan. Förutom julmust och kyckling är det ingefära, rosmarin, soya och creme fraige i. Första gången på flera år som jag utgår från ett recept (inte för att jag tog lika mängd av allt, men endå ;)). 


Såhär kan det nog se ut...

 Snokan för några dagar sen..

Nu blir det mat!!


//Sara