I'm on my way

Katterna har börjat springa ganska högljudda gatlopp här hemma på förmiddagarna. Det är lill-katten Leia på 1,6 kg (fullvuxen) mot bjässen Neo på 6,6 kg (också fullvuxen haha) som löper amok. Fram å tillbaka, upp på soffan, genom babygymmet, bakom ellådan - så håller dom på tills jag lackar ur och stänger in ena kissen i cykelrummet. 

Såhär lugna är de bara på bild.

Jag var ute och joggade igår men shit vad min kropp är försvagad sedan foglossningen. Vanlig löpning är som rena rama styrketräningen för höftböjarmusklerna och gluteus. Mot slutet även nedre magmuskulaturen och ländryggen. Jag fick ont på insidan av knät strax över knäskålen (får alltid ont där om jag inte stretschat tillräckligt) efter 3 km så vi stannade och stretchade utsida och insida ben; kändes genast bättre. Ola och Nora följde med mig :) Jag sa till ola under löpturen att jag kunde förstå varför många mammor inte förmår sig att träna ffa löpning efter att de fött barn. Särskilt om man innan graviditeten tyckte att det var "jobbigt och obekvämt" att träna så är det typ 20 ggr svårare och jobbigare efter en graviditet med sådan foglossning som jag haft. Jag var i princip immobil det sista halvåret innan Nora kom. Gick med 30 cm steg och kunde inte gå mer än 50 meter innan smärtan var väldigt krävande. Det brukade ta mig 20-25 minuter att ta mig från parkeringen till föreläsningssalen på universitetet, en sträcka på ca 100 meter... 
Jag tänker inte bli en sån mamma som hela tiden är lite lite missnöjd för att hon inte får/tar tid för sig själv och sin hälsa. Vi ger varandra den tiden, utan snack. Jag tänker träna upp min kropp så att jag känner mig stark igen. 


//Sara