Hej min kära blogg. Är väl på blodcentralen AKA blodis för tillfället. Shit vad skönt det måste vara att jobba som BMA. Jag som tycker det är superskönt nu när jag dessutom inte får betalt. Tänk att få betalt också! Va? Hur låter det?? Fika och trevliga kollegor får man också. Det ni. Trots allt gött fick jag ändå lite halvångest (inte riktig ångest, jag vet hur det ser ut) igår kväll när jag kollade runt vilka magisterutbildningar inom mikrobiologi som det finns. Jag vill ju helst hållas och blaska med baktisar. Dom är så små små. Iallafall, det jag inte blev klok på igår var rädslan av att inte nå mitt mål som forskare inom mikrobiologi. Jag är rädd för att fastna på nån labavdelning i 40 år och sedan på randen till pensionär lådsas som om jag är nöjd fastän jag missat mitt mål fett. Fast å andra sidan, om jag känner mig nöjd och lycklig och inte det minsta rastlös så är väl det också bra, eller kanske bättre? Det är väl egentligen det jag vill uppnå men tror inte jag kommer vara nöjd förrens jag känner att jag möter ny kunskap varje dag.
Jag har dessutom fått mina betyg från placeringen på Kemlab. Håll i er. Man kan få betyg från A till F (och så underkänt förstås). Jag fick 5st A och 3st B och följande kommentarer:
Påläst, klarade teorin galant. Tänkande student som omsätter teori i praktik, social och med ett trevligt sätt och attityd. Fortsätt så och du blir en student man minns och vill f.a behålla. Bara positivt! / Koagulation
Intresserad, bra på att samarbeta. God social kompetens. /Proteinkemi
Trevlig, mycket social med bra kommunikation. Framåt, vill lära sig, ställer relevanta frågor, kan arbeta självständigt. Klarade uppgifterna mycket bra. /Mikroskopi
Det är nästan så att jag får en gråtklump i magen när jag läser kommentarerna, jag är så jävla stolt över mig själv att jag är som jag är. Eller som Helena på AMM sa "jag kan ju säga såhär att du stod ut från mängden".
Och mamma till ett av världens fina barn är jag också - take that alla ni varför-skaffade-du-barn-nu-sadister till praktlosers.
//Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar