Jag vill ha det fett-fränt

Jag är sugen på att köpa en ny hojj. En riktig freesh heldämpad carbonmountainbike skulle sitta som en smäck. Jovars. Det blir när jag börjar jobba och får en normal inkomst säkerställde vi i förmiddags efter att jag tagit upp mitt begär med Ola. Kul, KUL. Oscar Ekstam håller på att sätta ihop sin nya hojj, lite avundsjuk måntro? Nej, inte det minsta (oj, nu ljög jag igen.). En lätt racer skulle inte heller sitta fel. Den skulle kunna stå här hemma och bara vänta på att få komma ut de torra dagarna... Vilket I-landsproblem. Jag har ju en mountainbike som fungerar, det enda som behöver åtgärdas är att bodyn bak är lite glapp men när jag får tag i ett sånt där sketet plastverktyg från Mavic som går sönder på 5 minuter (beror som vanligt inte på mig) så kommer det inte vara glappt längre. 


Jag gillar när det är fett och fränt. "Avskalat" har jag inte kommit till än, har nog ägt för få mtb's för att vilja ha det avskalat utan ju fränare desto bättre. Har ingen aning om dessa ramar är bra eller om de ens finns i min storlek men efter att ha kollat på priserna så bestämde jag mig snabbt för att inte göra annat än att beundra bilderna. 

Imorn blir det skogssväng :)


//Sara

Sara-tajm

Lyssnar på Korn och ska fixa ihop min mountainbike som stått i förrådet taskigt länge. Rykande kaffe som sällskap. Me and myself and I. 


//Sara

Midsommarfirande 2.0

Mindre skrik och mer sömn har det blivit för lilla Nora nu när jag börjat amma henne på minsta lilla tecken. Hon verkar må bra den där lilla korven. Vi börjar nu höra skillnad på vad hon behöver/vill när hon skriker och gnyr. Det var så tydligt i morse när ola bytte blöja på henne. Fram till att han torkat henne skrek hon, efter att han torkat henne så skrek hon fortfarande men gjorde uppehåll med "gnyenden" och det hördes att nu ville hon bara gosa och var lite småhungrig. Det är tydligt också att när hon är trött och hungrig så har hon svårt att ta tutten trots att hon är jättehungrig så då håller hon bara i nån sekund sen släpper hon och skriker. Då är det bara att försöka lugna henne tills hon tar rätt tag och kan börja äta. Man lär sig verkligen något nytt varje dag :) Igår var jag pisstrött på förmiddagen och jag sa till ola att den här tröttheten känns som när man har feber. Jag gick och kollade tempen och jag hade visst feber (hehe). Måste vara att jag ökat upp amningen för boobarna är som element just nu. Tog en alvedon innan vi åkte iväg till första midsommarfirandet och idag känner jag mig inte alls lika muck som jag gjorde igår. 

På den här bilden ser hon ut som en tjockkorv med "extra allt" ;) 

Igår var det ju midsommarafton och vi var bortbjudna först till lunch hemma hos min farmor och farfar och hela släkten var ju (såklart) där. Massor av god mat och trevligt umgänge som vanligt på Backlund's träffar. Nora sov mest hela tiden bortsett från två långa amningstillfällen, ett innan maten och ett efter maten. Hem och vända sen åkte vi ut till Granhammar där Jonnas föräldrar har hus. Trevligt umgänge igen alltså och grillat :) Nora var lite mer orolig under kvällen och ville helst ligga i famnen då hon hade svårt att somna trots ny blöja och nymatad (jag körde tre fulla matningar á 4-5 omgångar (hon släpper och upp och rapa emellan) på de 4 timmar vi var där) så vi kan väl säga att midsommaren 2011 gick i amningens tecken. Festen var utomhus men som tur var fanns det ett skön soffa inne i sommarstugan där jag kunde sitta och mata henne eftersom det regnade lite och var kallt. Ola kom in då och då och gjorde mig sällskap mellan kortspel och öldrickande, hämtade mer vatten och kom med grillade marsmallows ;) Den killen alltså. "Jag är så jäkla kär i er två" sa han min lilla snuff. 4 stora hemgjorda rabarberpajer och succé för olas rislyktor blev det också innan vi styrde skrotis hemåt senare än vad vi trott. Fick med oss en 15 år gammal (och stor) mal samt två guldfiskar också men guldisarna hade sköldpaddorna tagit i natt. Kommer ihåg att det plaskade som fan från akvariet under en ammningssektion i natt och jag hoppades lite att buskatten inte-uppfostrad-nog Leia ramlat ner i akvariet men det var väl då de nya firrarna rök. 


Nu tänkte jag nog laga lunch för när ola kommer hem efter löpningen så kommer han vara skittrött. Han gick upp 05.30 och tvättade och stack iväg kvart över 9 i regnet för att köra 15 km terränglöpning med en stark kille i Karlslund. 


See you


//Sara

Kvällstur

...Och så däckad hon varit sen dess (av mat) min lilla bebis. Sovit och sovit. Hon kanske har gått runt och varit halvmätt hela tiden, ni vet "inte hungrig längre men inte mätt" och nu blev hon mätt och gla efter hon fått äta i 2,5 timma. Under tiden hon sovit har vi tränat. Ola sprang med vagnen medans jag powerwalkade och sen när han skulle köra sina 4*4 intervaller så gick jag en omväg runt Holmen innan jag vände hemåt. "Fan älskling vi kan träna tillsammans!!!" var det första en supersvettig Ola utbrast i ett jätteleende när han klev innanför dörren :) Det får en att lysa upp lite extra såhär den redan fina sommarkvällen.

Matbebis - Sovbebis

//Sara

Min matbebis

Lilltjejen sitter i min famn nu, hon har precis ätit klart. Hon började äta strax efter kl 15 då en sköterska från BVC kom hem hit på ett första besök. Alltså så har hon käkat i 2,5 timme med typ 4 rappauser och ett blöjbyte.  Nora åt under hela besöket och när hon i slutet skulle vägas så hade hon bara gått upp 20 gram på 10 dagar och hon väger 100 gram under sin födelsevikt dvs 3460 gram. Lilla pyret. Hon får inte i sig det hon ska trots att hon äter varannan timme i 30-40 minuter. Vi fick en tid för extravägning på onsdag nästa vecka, hoppas att hon gått upp lite mer tills dess. Fick rådet av BM att amma henne mer. Mer? Tänkte jag. Jag som redan matar henne varannan timme och då "jättelänge". Pumpen, eller flaskmatning, ska vi inte använda förrens hon går upp normalt i vikt. Alternativt kan vi mata henne med sked om vi måste men det måste vi ju inte. Pumpen skulle ju ge mig lite mer fritid och inkorporera ola mer i matningen men som det känns nu är mitt fokus 100% Nora och att få henne till att gå upp i vikt om det så innebär att jag ska ha henne hängandes på tutten 24-7. Vid minsta tecken som eventuellt kan vara matsug så måste jag försöka få henne att äta. Undrar bara hur fan jag ska hinna äta? Får köra med droppställning.


//Sara

Småbarnsföräldrar..?

Ja, tror fan att vi blivit småbarnsföräldrar helt plötsligt. Just ordet "småbarnsförälder" känns så laddat i vilken situation man än sätter in det. Typ som "småbarnsföräldern Karin säger till storstadskuriren att nu får det vara nog" - då vet man att det handlar om något allvarligt och framför allt jävligt jobbigt. Det är i alla fall mina associationer kring the big word. Igår hade jag en tid att passa under hela dagen. Klockan halv 5 skulle jag vara uppe i Ljungsstugan med Nora så att jag skulle hinna träna som jag sett fram emot hela dagen (dagens höjdpunkt, min egen egentid) och sen skulle vi ha styrelsemöte. Jag hade förberett allt och passat på att bära ner allt utom ungen den korta stund som hon låg halvsomnad på sängen. Jag hade packat mina träningskläder in i minsta detalj och tom. lagt ner de nyinköpta amningsskydden i silikon bara för att. Fyllt vattenflaskan, ätit en banan och gått runt i lägenheten 50 varv för att kolla så att jag verkligen verkligen fått med allt. Bestämde mig för att väcka den halvsovande Nora redan 55 minuter innan vi skulle vara i ljungstugan för att verkligen hinna i tid. (Det tar ca 15 min med bilen dit). Jag hade satt på mig skorna och ytterkläderna och bara tänkt bära över henne i vagnliften men så fort jag tar upp henne börjar hon skrika så jag byter blöjan. Fine, det är fortfarande tid kvar. Men, då vill hon ha mat även fast det bara var en timme sen jag sist matade henne och det tar en hiskeligt lång tid. Hon börjar äta kl 15.40, bröstvårtorna är superömma och varje sug svider som om någon tar grova sidan av en svamp och gnuggar samtidigt som citronjuice och salt hälls över, och klockan 16.25 ringer jag ola och grinar - Nora äter fortfarande. Under amningstiden hade jag hunnit gå från "okej snart kan vi åka" till "suck, nu börjar jag bli irriterad" till "fan nu är jag arg, och det gör skitont att amma" till "störtgrina" för att den enda tid jag hade att passa gick åt skogen. Ringde till Ola och när han kom hem klockan 16.45 åt Nora fortfarande och jag var i upplösningstillstånd. Nora åt i 5-10 minuter till och sen fick hon sitta i pappas famn medans jag tvärslocknade i en timme. Sen var allt (nästan) hur bra som helst igen.... Vi konstaterade senare på kvällen hur mycket jobbigare allting blir när man inte får sova. 


//Sara

Hur ska det va?

Jag började fundera nyss på våra nätter efter att ha läst en blogg där en bebis som är några dagar yngre än Nora sover mellan 22-23 och klockan 6 på morgonen (?). Man vet ju liksom inte hur det SKA vara men sen så är väl alla bebisar olika. Jag tycker att natten till idag var väldigt bra. Då åt hon vid 23 och jag fick vagga henne till sömns sen åt hon vid 00.30, 02.30, 04.30, 07.00 och 08.30. Det som var så skönt var att hon nästan inte skrek och gnällde nått alls mellan amningarna utan SOV. Det brukar vara: amma 30 min sen gnäller hon i 20-30 min innan hon somnar sen går det en timme sen vaknar hon igen kombinerat med ca 2-3 blöjbyten/natt. Nu inatt åt hon 30 min och sen somnade hon om direkt innan hon vaknar 1,5 timme senare för mat. 


Vi gick en promenad och hälsade på pappa Ola på jobbet i förmiddags och var tillbaka till 11.30 då hon började äta direkt när vi kom hem. Hon var mätt och nöjd och somnade nu klockan 13. Jag ammade henne alltså i 1,5 timme med undantag för ett blöjbyte och två rap pauser. Så medans hon sover passar jag på att kombinera lunch med blogg. Börjar fundera om jag har lite mjölk eller nått för hon suger nästan hela tiden och hon släpper själv, jag tar alltså inte bort henne. Men även fast hon släpper vill hon äta mer sen efter 5 minuter igen. 


I eftermiddag ska jag och Noris åka upp till Ljungstugan så ska jag gå i skogen med stavar (om inte hon vill köra 1,5 timmars amningsrace) medans Ola är med Nora, sen är det styrelsemöte i cykelsektionen. Då blir det för en gångs skull två kvinnor med på mötet - man måste ju bidra till jämställdheten ;) 


//Sara

Första dagen

Idag är första dagen som mammaledig. Ola började jobba idag. Ska det vara såhär tråkigt? Känns helt sjukt att jag ska vara hemma ända till den 25e september då jag ska plugga Klinisk kemi i 5 veckor. Efter det är jag hemma med Nora tills jag tar ett sommarjobb nästa sommar. Är nog lite extra pessimistisk idag just för att jag insett att jag inte kan dra igång med träningen på riktigt på flera veckor. Träningen är en sådan stor del av mig och jag blir nästan gråtfärdig bara jag tänker på att inte få träna ens någorlunda halvhårt de kommande veckorna heller. Urk, minst sagt. 

//Sara 

Min förlossningsberättelse

Jaha, då har jag satt mig ner för att skriva en förlossningsberättelse. Det är dock väldigt svårt att komma ihåg alla tider eftersom jag inte skrev ner nått då jag var fokuserad på att ta värkar, äta och förbereda mig inför att bli mamma. På sjukhuset skrev dock Ola ner lite tider.


Jo, söndagskvällen den 5e juni när Ola kommit hem från tjejlägret i Pershyttan så sa jag till honom att "tänk om vattnet går i natt, kul va?". De sista två kvällarna hade jag gått och lagt mig med tankarna om att "tänk om det kör igång inatt" och sen blivit lite förvånad/lättad/besviken när jag vaknat och det inte hänt något. Men den natten till måndagen den 6e juni, nationaldagen, så gick det vi trodde var vattnet klockan 02.50. Det blev blött i sängen + att det kom lite blod så jag ringde till förlossningen och sa att jag trodde vattnet gått. Vi fick en tid till undersökning klockan 10 samma dag samt tipset att försöka somna om. Det blev inte mycket till att somna om för efter vi bytt lakanet, pratat och smsat lite så satte värkarna helt plötsligt igång klockan 03.30 med ca 8 minuters mellanrum. De var 50 sekunder långa. Det kändes lugnt än så länge men kommer ihåg att jag var förvånad att de redan var så regelbundna, jag hade ju läst att de brukade komma med typ 20-40 minuters mellanrum i början. Värkarna blev starkare och starkare hela tiden och runt klockan 5 gick jag och värmde vetekudden. Hade såklart inte kunnat somna om (tjena mittbena - vem fan kan somna om när man ska föda barn?). Ola satte på TENS apparaten på ryggslutet vid klockan 6 tror jag. Jag slutade klocka värkarna runt klockan 7-8 någon gång för att jag tyckte det var drygt att hålla koll på vetevärmare, TENS sladdar och mobil samtidigt som värkarna. Jag åt en matlåda innan vi åkte in klockan 10 på check. På sjukhuset gjordes en CTG som visade 1,5 minut långa värkar var 8 minut. Jag var öppen 3 cm och vattnet hade inte gått som vi trott utan det var troligtvis bara slemproppen. Tyckte det var konstigt eftersom det inte var något "slemmigt" alls. BM sa att vi fick stanna om vi ville eller åka hem men jag ville åka hem men först ville vi ha käk så vi åkte till Pizza Hut's helgbuffé och jag försökte trycka i mig så mycket pizza som möjligt då jag vet att det blir fan så mycket jobbigare att prestera fysiskt under lång tid om man är sockerlåg. Värkarna kom nu med ca 7 minuters mellanrum och folk undrade nog vad jag höll på med när jag kastade ifrån mig pizzan, knapprade frenetiskt på TENS apparaten som jag hängt runt halsen, slöt ögonen och andades var 7e minut hehe ;) 

BB-väskan kl 5

CTG kl 10.37

värkar var 8 min

Vi åkte hem efter matstoppet och nu märkte jag att värkarna både var lättare att ta och kom oftare om jag gick omkring. Gjorde fan så mycket ondare att ligga ner under en värk jämfört med när jag stod upp. Efter att ha gått omkring här inne i några timmar med värkar, vet inte hur ofta de kom men TENS apparaten och vetekudden mot magen hjälpte bra. Jag började stötta mig mot väggen under varje värk då det blev lättare att få till en lugn andning eftersom jag slapp tänka på att hålla balansen. Ola föreslog att vi skulle gå ut en sväng och efter jag tagit en värk i hallen med skorna på med TENSen och vetekudden i högsta hugg gick vi nedför de tre trapporna. Innan vi hann kliva ut genom dörren fick jag en ny värk i trapphuset nedanför skylten "endast barnvagnar" hihi. Vi lunkade omkring utomhus och värkarna både blev starkare och kom oftare, ca var 4e minut (eller 3 stycken på 10 minuter) klockade Ola. Vid varje värk antingen lutade jag mig mot väggarna i mördartunneln eller ett trä medans ola strök mig på ryggen. Man blir ju lite naturligt drogad av att djupandas under 1,5-2 minuter när man står still eftersom man får så mycket syre och så lite koldioxid i huvudet så det ger ju lite smärtlindring i sig att bara andas på ett bra sätt. Klockan 19 bestämde vi oss för att åka in då värkarna kom med 3-4 minuters mellanrum. Vi har ca 5 minuters bilfärd till sjukan och den värk jag fick i bilen var inte nådig alltså. Från att ha stått och lutat mig och gungat mot ola under värkarna till att vara fastspänd i baksätet i en Opel Ascona är inte kul. Det gjorde ont för jag kunde inte slappna av. Hann med att få 4 värkar från parkeringen vid USÖ tills vi var uppe på förlossningen (ca 250 meter) så det kändes bra att vi  ändå bestämt oss för att åka in. Nästan direkt bad jag om att få en gåstol som var skitbra då jag kunde gunga med bäckenet och glida omkring under värkarna plus att det inte blev lika jobbigt att gå omkring hela tiden. De stunder jag låg i sängen tyckte jag värkarna både blev svårare att hantera och kom mer sällan men å andra sidan kunde jag slappna av och vila på ett annat sätt mellan värkarna. Jag åt lite hela tiden kändes det som (viktigt att fylla på) bla. ostmackor, bananer, energibars, och en gorbypirog. BM undersökte mig och jag var öppen 4 cm klockan 19. 

Foto-shoot mellan värkarna kl 19.17

Jag konsulterade med BM när jag kom dit ang smärtlindring och frågade vad de kunde erbjuda för mig just nu. "Ja, så som det är nu kan du få vad du vill". Jaha, jo det känns ju fortfarande överkomligt med TENSen och vetekudden men det lär ju bli värre sa jag så varför inte epidural? Då var klockan ca 19.15 och epiduralen lades 21.30 och började verka ca 20 minuter senare. Under de 2h15 minuter som jag fick vänta innan de la bedövningen så ökade värkarna ytterligare i styrka till att bli riktigt jobbiga även med TENS och vetekudde så jag är glad att jag inte avvaktat med epiduralen eftersom det tagit sån tid med att få den. Klockan 23.30 var jag öppen 6 cm. 

I väntan på narkosläkaren

Epiduralen läggs. Kändes som ett litet getingsstick + att någon gröta en inne i ryggen, frän känsla ;) 

Ola tar powernaps på 30 minuter åt gången medans jag glider omkring med gåbordet och läser Runners Worlds nyaste utgåva. Här, klockan 00.45 var jag öppen nästan 8 cm. Då började värkarna komma lite oftare, vet inte hur ofta men jag kände inte att jag han återhämta mig bra emellan och därför blev värkarna även jobbigare. Ringde på BM och bad mig visa hur jag skulle använda lustgasen. Hon drog på lägsta koncentrationen men jag tyckte inte direkt det hjälpte nått så hon höjde snart ett snäpp. Med lustgasen kunde jag ligga ner och ta en värk så jag fick vila lite mer eftersom jag plötsligt kunde ligga i sängen så det var bra.

Jag bland alla prycklar klockan 03.33. På bilden har jag epiduralen i en "handväska", utsug till lustgas runt huvudet (vi örebroare tycker inte det är kul att droga de andra i rummet), CTG på mage, högerbenet i stöd och vetekudde i svanken. Ungefär nu märkte jag hur kroppen verkligen tog över, riktigt häftig känsla. Det var liksom "vad fan är det som låter? Jaha, det är jag som stönar och stånkar??" Man har ingen kontroll över kroppen längre, men det var rätt skönt att bli "omhändertagen av kroppen" efter att ha varit koncentrerad och vaken i ett dygn, det gick liksom inte att göra någonting annat än att andas sakta och lugnt. Kändes som att det enda jag kunde bidra med och styra över var andningen, resten skötte sig självt på något uråldrigt sätt. 

Detta var den sista bilden som togs kl 03.33 innan lilla Nora föddes 08.16. Klockan 05.45 var jag öppen nästan 9 cm och vattnet punkterades. 

Jag som nybliven mamma och Noras första måltid :)

Här ser jag mest arg ut men egentligen så är jag bara trött och kaffesugen

kaffesugen..... :P

Nora myser med pappa för första gången medans moderkakan ploppade ut (det tog vi inte kort på ;))

Ola hann redan äta upp sitt fika... 

Nora, under första undersökningen - skrikbebis! 

3560 gram och 49 cm lång

Nora hemma i soffan senare på kvällen. Vi gick hem efter 6 timmar för att vi längtade hem till kissarna och vår egna säng (och kylskåp). Kändes skönt att komma ifrån sjukhusmiljön med massa människor som springer omkring halvstressade. USÖs sängar är dessutom smala och HÅRDA. 

Både jag och Ola är väldigt nöjda med vår förlossning. Det kändes aldrig för jobbigt någon gång. Jag tycker såhär i efterhand när jag själv gått igenom en förlossning att det har varit för mycket fokus på "den otroliga smärtan" och inte tex. att kroppen faktiskt är designad för att kunna föda eller hur kroppen tar över i slutet. Det gör ju jävligt ont, men det är ju faktiskt för att få fram ens barn, inte som när man krashar i skogen med hojjen. Förlossningssmärtan är ju positiv medans smärtan när man tex bryter ett ben känns negativ. Och så har man ju viloperioder mellan värkarna där man inte har ont som påminner iallafall mig om att det är något positivt - som går framåt. 


Jag tror upplevelserna från en förlossning är så extremt individuell att man nog inte kan jämföra två förlossningsberättelser emellan men detta var iallafall min berättelse. 


//Sara

Min träning 10 dagar efter förlossningen

Fasen, så fort jag börjar att träna så får jag abstinens. Vill bara köra mer och mer och längre och längre. Tur att jag har Ola som vet hur jag fungerar och kan bromsa mig lite. Är väldigt svårt att inte träna varje dag nu när jag väl har börjat. Igår körde jag 25 minuter jogg blandat med lite gång som kändes bra :) lite träningsvärk i ljumskarna men det är bara skönt efter att inte haft träningsvärk på några månader. Idag åkte vi till ljungstugan och jag körde mitt första styrketräningspass med vikter. Blev riktigt muck efteråt som man alltid blir efter det första styrketräningspasset på länge. Men gött trött. Körde på samma vikter som när jag körde i gravidmånad 5 men orkade inte riktigt lika många reps. Körde armhävningar på knäna, plankan på knäna, axelpress, hantellyft åt sidan, bicepscurl, pullbacks (triceps), tåhävning med vikt, benböj med vikt. Hade mest ont i korsryggen (inte fogarna) efteråt pga svaga magmuskler. Ryggen får ta allt än så länge (därav övningarna på knäna) men det känns att magmusklerna arbetar under övningarna. Kör vanliga "sugut-sugin" för magmusklerna och träning av inre magmusklerna genom att trycka ner svanken liggandes hemma. Bäckenbotten känns nästintill normal såhär 10 dagar efter förlossningen tack vare knipövningarna. Känns inte obehagligt att jogga trots att det kräver en stark bäckenbottenmuskulatur. 

Ola körde 30sekunders på spinhojj och lite styrka på bollen medans jag ammade lilla kotten i bakgrunden, därefter genomförde jag mitt pass :) På tisdag har vi bokat in ett till styrkepass innan styrelsemötet- det blir najs. 

Jag och Nora åt frukostbuffé på Java med fyra vänner i morse medans Ola var uppe och körde mountainbike på de nya fina slingorna i Pershyttan. Hade varit ca 20 cyklister som samlats där uppe idag - KUL :) Undra hur länge det dröjer innan jag åker upp och testar "röd-6" hehehe ;) 

//Sara

Det är jag och Lars Ohlys fru

Regnet strilar ner, Nora sover lätt i bilbarnstolen AKA babysittern bredvid mig. Hon öppnar ögonen då och då och grimaserar lite men efter lite stolsgung sluter hon ögonen och slappnar av igen. Lilla barn. Känner inte av någonting sedan joggen igår. Ska nog köra en likadan runda ikväll igen, bara för att det är så skönt och energigivande :) Jag måste börja stärka upp bålen - big time. Magmusklerna är ju fortfarande separerade så ryggen får ta mycket stryk bara av att bära Nora i bilbarnstolen här hemma. Känns verkligen som om hela kroppen viker sig som en räka för att ena sidan av ryggen får ta hela vikten. Kör armhävningar på knä och träning av inre magmuskulaturen (ligger ner på rygg och trycker ner svanken-träningsvärk!) och sugut-sugin magen till ryggraden tills det tar stopp och håller så några sekunder. Armhävningarna får jag träningsvärk av men inte i bröstet eller i armarna som normalt utan i MAGEN. Säger en hel del om magstyrkan tycker jag ;) Och allt blir ju så mycket enklare i vardagen om man har en stark bål så där vinner jag mycket glädje på lite träning.


Nu till något helt annat.... Sent igår kväll beställde vi en sådan här sköning. Det skulle vara bra för oss båda om lilla Noris ville gå med på att bli matad från nappflaska någon gång ibland. Framför allt så skulle det ge mer frihet till mig. Jag skulle tex. kunna gå iväg till gymmet utan att behöva vara hemma igen efter 1,5 timma. Om Nora skulle bli hungrig efter 20minuter, 1, 2 eller 3 timmar så kan ola mata henne och behöver inte vara orolig för att inte kunna trösta sitt barn när jag är borta. Och när jag är på väg hem efter ca 1,5 timma så behöver jag inte känna att jag måste stressa hem som en liten vante för att mata henne. Det blir alltid ett stressmoment att hinna avsluta det jag håller på med för att klaffa med matningen vare sig det gäller dricka kaffe, duscha, äta upp maten, gå på toa eller ta en promenad. Och vad gäller goset och närheten som man också får under amningen, det är ju liksom inte bara mat, så är det nog väldigt bra för Nora och Olas relation att få ligga hud mot hud och bonda lite mer :) När pumpen kommer hem till oss så får vi helt enkelt prova oss fram och kolla vad som passar oss bäst.

 //Sara

I mina finaste kläder...första löparrundan

Första löparrundan. 15:47 runt på Norr i gravidfart :) Kändes bra mycket bättre än promenaderna med vagnen de första tre dagarna efter förlossningen. Jag var som högst uppe i 147 slag per minut och jag varvade jogg med gång. Detta får vi göra om!! Får se om vaderna känns imorn ;)

Nu: Skööööön dusch och sen mata lilla kink-ungen :)


//Sara

Downloading - uploading

Båda mina nya leksaker ligger på laddning nu. Har installerat Garmin Training Center men först måste klockan ladda 2,5 timme till innan vi kan börja leka, pust vilket I-landsproblem att vänta på laddande elektronik.... 


Ola har gått bersärk med en "katthårsborttagningssvamp" på alla mattor och möbler i hemmet. Han är den av oss som oftast får städryck och jag har gått runt och småflinat åt han ett bra tag nu när han kryper runt på alla fyra och skrubbar och skrubbar i sina små boxerkallingar - det gillar vi! ;) 


Jag lägger inte upp en bild på min halvnakna man på alla fyra utan denna får duga, sorry ;)

//Sara

Dagen so far

Ok. Inte lika pigg och glad idag. Beror på den mer sömnlösa natten + förmiddagen, det är jag hundra på. Vi var till NetonNet och köpte en Garmin 305 pulsklocka med GPS till mig och sen åkte vi och handlade. Nora hade varit grinig hela förmiddagen och Ola stressade lite eftersom han ville iväg direkt efter frukosten. 2,5 timma efter ola sagt att han ville åka kom vi iväg för att jag skulle hinna äta min frukost som fått vänta för att Noris ville ha mat och gos. Jag tror jag böt blöja på henne tre gånger under den tiden för att hon sket-grina-sket-grina i en osalig blandning. Plus ett långt amningstillfälle i tre etapper som mest var sug-sug-sug-grina-nytt tag-sug-sug-grina-nytt tag i typ 1,5 timma. Så, när jag äntligen fått henne matdrogad och äntligen-halleluja fått på henne kläderna inklusive ren blöja så åkte vi iväg. Jag på helspänn för att Nora skulle vara lika grinig under shoppingturen och ola lite sur för att klockan inte var 3 timmar mindre. Nora somnade i babysittern (bilbarnstolen) så snällt i skrotis efter att hon fått sulta på nappen och fått hålla i båda mina händer på väg till NetonNet. Väl inne i affären körde pappsen runt på henne i en kundvagn som man kör TVapparater i. Även detta gung gillade hon så hon sov så sött. Jag dock fortfarande på helspänn och ville helst hem och sova. Vi packade in ungen i bilen och så åkte vi till Coop lillån. Vi hade tänkt åka till Maxi men på morgonen hade ola ringt och spärrat vårt ICA kort som försvunnit (fast egentligen så låg det i min plånbok och trots att jag vände ut och in på den medans Noris grinade så hittade jag såklart inte kortet). Såklart hittar ola vårt kort efter att själv ha kollat i min plånbok efter ett annat kort, men det var efter att han ringt och spärrat kortet. Notera att detta också inträffade under den härliga förmiddagen... SÅ, lite mindre happyhappy är det idag för min del, även om 92% av "skiten" försvann efter att jag fått i min lunchen klockan tre. 


Hämtade ut min nya mobil som kom på posten idag också så nu har jag två nya leksaker att leka med. Inte illa! Det är inte ofta man unnar sig nått såhär fint och att jag får öppna båda kartongerna idag är lite extra special. 

//Sara

Taggad

Jäklar vilken skillnad i pigghet hos mig idag efter den underbara natten. Sov från 23 till 8 med undantag från ETT amningstillfälle vid klockan 4. Riktigt gött att nästan känna sig normalpigg igen, hehe. Jo, då är det lätt att man som Sara taggar till väldigt lätt. Så nu har jag lagt upp ett ytterst preliminärt tävlingsschema som säkert inte kommer att kunna följas. Jag har inte som mål att genomföra alla tävlingar men det skulle vara en seger att kunna genomföra dem utan smärta från fogarna och i någorlunda kondition. Som det är nu har foglossningen blivit mycket bättre de senaste två veckorna men jag går fortfarande "foglossningsstyle" dvs med korta steg och gör inga vridningar för annars hugger det till. Blir värre under promenader längre än ca 20 minuter men inte alls lika ont lika fort som för ca en månad sedan. Så uppåt går det iallafall. Kul att se hur fort magen/livmodern återhämtar sig också. Nu ser jag ut att vara i vecka 15 kanske. 


27 augusti Östansjöloppet 10 km
3 september Kilsbergen trailrun 12 km
7 september Nature Running Trail 12 km/6 km
11 september Eskilstuna Trail Tour 5 km
18 september Tarstaborgsrundan 9 km


De fetmarkerade vill jag helst köra. Men fogarna får avgöra hur fort jag kan komma igång. Jag vet att det är extremt kort tid från förlossning till att köra ett terränglopp. Kan ju inte köra ett lopp i lunktakt så jag ställer nog in hellre om jag tycker att kroppen inte är redo än framför att testa att delta för att jag vet att jag inte kan hålla igen. Nu verkar det vara matdags igen....


//Sara

Svampen

Snart ska vi gå och fika med Jonna på turistattraktionen Svampen, det blir skoj. Första gången hon får se lilla Nora :) Natten har annars varit jättebra, hoppas att hon börjar få lite nattrutin men man ska nog inte ropa hej än. Hon vaknade bara en gång under natten för att äta vid klockan 4. Blev förvånad att det var lite halvljust inne när hon vaknade, hehe. Det gillar vi. Vaknade till av att olas mobil ringde vid 8 så då fick vi väl gå upp, trots att vi gärna hade sovit en timme till. 


Beställde en ny mobil och ett nytt abonnemang igår också. En HTC wildfire S i färg silvervit med abonnemanget netto med surftillägg medium. Lär bli najs att kunna surfa på mobilen och ta fina bilder så slipper man ha med sig kameran överallt. 5 megapixel med LED-blixt har kameran. Bara tanken av att kunna kolla mailen i mobilen är lite kittlande. 

//Sara

Restaurangbesök och första badet

Idag har vi gått en långpromenad och ätit mat på Stadsträdgården med lilla Noris. Jag har fortfarande ont i fogarna så det blir en hel del stopp under promenaderna. Vi hämtade upp min jacka som vi glömt på förlossningen och fick lite tips om att smörja in henne med olja då hon börjat få lite torrsprickor på händer och fötter. 

När vi kom hem badade vi henne för första gången, hehehe. Ola tog bort den gamla blöjan medans jag hällde upp lagomt varmt vatten. Precis när han skulle sänka ner henne i badet så bajsade hon lite i pappas hand. "Shit kolla! Håll henne över golvet" sa jag. Precis då kissade hon också och sen kom en rejäl laddning bajs till. Fortfarande i pappas hand, haha :) Så vi fick spola hela golvet och Nora men när badet väl kom igång gillade hon det skarpt.

//Sara

Not another mama-blog

Ola är uppe i Pershyttan och kör lite mtb med Magnus, Emil + några andra (jo, här kommer man inte ihåg). Jag och Nora myser i sängen för det mesta. Idag hade vi återbesök på BB hos farbror doktorn som gjorde ett hörseltest, kollade hjärtljud och kollade igenom kroppen igen och vägde henne. 3420 gram väger hon nu såhär 5 dagar gammal. "Jättebra vikt" sa han bara. Jag hade varit spänd på att se hur mycket hon hade tjockat på sig från all amning men när han sa så kom jag ju på att de små liven minskar i vikt de första dagarna. Vi diskuterade senare över en fika vad viktnedgången måste bero på. Vi kom nog fram till att det är för att hela tarmsystemet kört igång på henne plus att hon plötsligt befinner sig i 25 grader i luft istället för 37 gradig vätska som gör att hon fått högre förbränning. Vi hade iallfall tid klockan 10 och bestämde kvällen innan att vi skulle gå hemifrån med vagnen kl 9.20 för att hinna dit i tid. När tror du vi kom hemifrån då? Jo, 9.20! Är fortfarande förvånad men jag slutade amma henne 9.12 och vi var ute genom dörren exakt 9.20 och det utan att ha försökt forsera till en matstund. Där hade vi nog lite tur. 


Hur är det med mig då? Jo, från år av tävling/träning så vet jag hur viktigt det är att äta regelbundet. Så jag säger "nu måste jag äta" fastän jag inte är hungrig. Har inte varit hungrig sedan gravidmånad 4 någon gång utan ätit då huvudet säger ifrån. Hungerskänslorna hänger liksom inte med längre. Om det beror på att jag har ett extra fettlager att ta av nu eller om det beror på hormoner eller värmen vet jag inte heller men konstigt är det. Kanske är det för att jag fick en lägre förbränning runt gravmånad 4-5 eftersom jag slutade köra riktiga träningspass då pga foglossningen? Skulle tro det. Längtar tills jag kan börja träna igen regelbundet och bli mer "vanliga Sara". 


Nu har jag (och säkert ni med) insett att detta säkerligen aldrig - näverbäver - kommer att bli en sådan där typisk mamma-blogg med 5 bilder om dagen på vad bebisen gör, saker som vi köpt till bebisen, prylar till bebisen och tävlingar om bebisprylar. Pjuh! 


//Sara

Vardagen med spädis-Nora

Tänkte skriva in hur natten varit för att jag själv ska kunna gå tillbaka och se hur sovrutinerna var. Hade sjukt dåligt minne som gravid och nästan ännu sämre nu som mamma. Det är liksom i klass med "fasen, ammade jag henne då hon vaknade kl 7 eller var det klockan 4 som hon åt senast?" och kan verkligen inte komma ihåg. Måste nog ha en loggbok vid sängen och skriva klockslag för amning/bajsning.

Som det är nu och hon blir hungrig så äter hon i ca 15 minuter innan hon självmant släpper. Då tar jag upp henne i upprätt ställning i nån minut så att lite luft kommer upp, sedan lägger jag ner henne igen bredvid mig och byter tutte (så att det inte sprängs). Efter ca 5 minuter vill hon ha mer mat (smackar med munnen) och då äter hon i ca 15 minuter till. Det brukar gå ca 2h mellan varje matpass men ibland bara 1 timma och ibland upp till 3 timmar. I natt åt hon vid kl 10, 00.30, 02.30 , 04, 06, 07(?) och 09.30. I natt var hon lite mer kinkig och grinig än igår.

Idag ska vi upp på stan och jag måste hitta en amningsbh som pallar trycket. Köpte en Cariwell under graviditeten i storlek Large som är alldeles för stor runt om men alldeles för liten i kupan. Tyget räcker liksom bara till halva bröstet - inte najs. Ska gå till Change och köpa en med bygel för det är inte skönt att gå runt med tuttar tunga som mjölkpaket utan rejält stöd.

See you.

//Sara

Update: kvällscyklingen

SÅ JÄKLA SKÖNT! Okej, inte för underredet (jo, jag födde ju faktiskt barn i förrgår med allt vad det innebär)  men ibland kommer faktiskt psykets välbefinnande framför det fysiska välbefinnandet. Kunde inte hålla mig, utan körde även några hundra meter stig i Venaskogen innan jag vek av hemåt. Känslan/tekniken på cykeln finns definitivt där och gav mig ett lyckorus trots att jag körde på min halvrisiga vintercykel med skärmar ner till backen. 


By the way: mjölken rann till idag så nu har jag gått från 70G till "huge" ;) 


//Sara

Träningsabstinens och kärleksförklaring

Jag är lite avundsjuk på Ola som kan träna. Han och Mats kom precis tillbaka från en löpsväng i Rynninge som tog dryga timmen. Båda rejält svettiga och glada när de kom tillbaka (ja vill också). Så: nu ikväll ska jag ta första cykelsvängen. Hoppas det går bra, har ju varit rätt yr sedan förlossningen men det kommer att bli grymt skönt att känna fartvinden iallafall.... Tack Ola älsklingen för att du är så jävla bra.

Såhär ser iallfall älsklingen ut. Jag har hennes lukt över hela händerna nu - världens mest underbara doft! Är rätt sjukt egentligen att kärleken verkligen blir starkare för varje sekund jag är mamma till denna lilla tjej. Vår älskade Nora...

//Sara

Hurra hurra, Idag är det min dotters födelsedag!

Ja, idag klockan 08.16 ploppade en 3560 gram tung och 49 cm lång Nora ut. Vi är mycket nöjda och stolta över hur förlossningen blev. Jag hade nog förväntat mig att det skulle bli mer svårhanterigt :)

Vi stannade inne till klockan 14 och gick alltså hem efter 6 timmarsgränsen. Var skönt att komma hem där man kan röra sig hur man vill.

Nu: amma.

//Sara

02.50 gick vattnet...

...men lilla Nora verkar må bra där inne ändå, trots att hennes pool nu blivit lite trängre ;) Har värkar ca var 7-9 minut nu och varje värk är ungefär 1½ minut långa. Känns helt okej faktiskt. Har precis satt på TENS apparaten på ryggslutet som kittlar lite gött. Hjälper dock inte ryggontet nämnvärt under värkarna men jag slipper känna ryggontet mellan värkarna. Smärtkänslan under värkarna känns faktiskt precis som jag trodde de skulle göra och nu vet jag vad som menas med "förvärkar" (har nämligen känt "värkkänslan" under flera veckor fast inte såhär regelbundet och påtagligt). Har tyckt det varit så luddigt att namnge olika typer av förlossningsförspel i sammandragningar, förvärkar och molvärk. "Kroppen förbereder sig" har jag tänkt. Det där med slempropp har jag inte märkt något av men livmoderhalsen håller på att mobbas för det kom en liten blödning i samband med vattenavgången. Och nu verkar det vara dags :) 


När jag ringde in till förlossningen kl 3 i natt sa de att vi skulle komma in för en check kl 10 eller tidigare om vi ville om värkarna skulle bli för tuffa. Så vi åker in till förlossningen till kl 10, får se vad de säger. Helst skulle jag nog vilja vara hemma och lyssna på P3, käka och vila. Ola kom nyss hem efter att ha åkt och fixat lite ärenden och blev lite besviken över hur lugn jag är "såhär lugnt skulle det väl inte vara?!". Jaha, du vill ha mer "drama" alltså sa jag. Det lär han ju få senare idag tänkte jag ;) 


Nu ska jag äta och sen ska vi fixa det sista här hemma inför lillpupans hemkomst. Vi tar med BB-väskan och bilbarnstolen till förlossningen men jag tror/hoppas att vi får åka hem igen efter checken. Annars - see you after the brake! 

//Sara

"Jovars"

Lyssnar på P3 om tvångssterilisering i Sverige på 1940- och 1950-talet. Helt sjukt. "Jag har ju sett Gökboet såhär i efterhand, men det här - det var mycket värre" sa nyss Eugene. 


Annars då? Jo, har ätit "middag" á la halv burk Coop fiskbullar i dillsås och 1½ kokt potatis från igår. Livet är på topp såhär en lördagskväll. Vill komma igång med träningslivet igen men får vänta tills ungen kommit ut. 97,9% har det visst gått. 


//Sara

MTB-weekend för tjejer i Pershyttan

Igår eftermiddag var vi i Pershyttan som ligger strax utanför Nora för att planera lite inför den tjejweekend i mountainbike som startar idag lördag. Ola ska vara med som ledare av en grupp töser samt hålla i teknikträningen. De andra ledarna är mästarna Benny och Carina och två roliga Holländare som håller på att utveckla XCTeam Trek Abbas som tydligen nykomlingen Ida Ohlsson kör för. Det är 30(!) tjejer anmälda vilket var maxantal så som jag förstod det. Jag undrar vart dom kommer ifrån eftersom vi nu i sommar gått från en aktiv dam (jag) till tre aktiva damer (jag, Karin och Linn) som tävlar för klubben... Tydligen så var det många aktiva män som ringt till förmån för sina egna damer och samtidigt frågat om de själva fått vara med ;) Tycker det är skitkul att intresset för mountainbike börjar bli lite mer jämställt. Initiativtagaren Katarina trodde att det skulle vara mest nybörjare för många skulle hyra cykel. Tror Karin och Linn kommer att få en toppenhelg!! Karin och Linn har precis börjat tävla denna säsong. Karin har kört Billingeracet och Borlänge Tour i D30 klassen och Linn har kört Högaliden race och Borlänge Tour i damer sport. Båda är med på vuxenträningen på måndagar, så snart är vi 3 stammisdamer bland alla män ;) Fintlings fru skulle visst också vara med, verkligen kul att de lyckats peppa så pass många tjejer!

Ola, Benny och Carina åkte ut igår kväll kl 17 för att köra en 20km slinga kallad "röd-6" och alla tre kom tillbaka med ett brett leende. Alla som levde vet hur underbart mountainbikeväder det var igår (snacka om att jag var avundsjuk när jag istället för att cykla fick gå en foglossningsvankade seightsing i Nora)... Ola har kört många fina stigar men denna slinga innehöll "några av de skönaste utförslöpor jag åkt". Dreggel.

Såhär ser det ut i Pershyttan - inte kattskit!

Idag hade jag tänkt gå på Medeltidsmarknaden i Wadköping. Råkade halka in på den förra året och blev glatt överraskad :) Öppet från 11 till 18 och fri entré. Rekommenderas till alla som har vägarna förbi Örebro.

//Sara

Vecka 40

Hihi, nu är vi i vecka 40 :) Känns rätt sjukt att läsa "nu är du inne i den vecka du förväntas föda"... Hade sammandragningar igår kväll med kanske 8-12 minuters mellanrum med diverse molvärk i nedre delen av magen och korsryggen. Som vanligt alltså, men magen blev "muminhaka!" lite oftare än vanligt, hehe. När jag gick på toa på morgonkvisten så råkade jag kolla mig i badrumsspegeln och slogs över hur jäkla svullna mina läppar blivit. Det var till och med så att Ola såg skillnad i nyvaket tillstånd. Det svaga illamåendet hänger i... :) (sätter en smiley för att kroppen förbereder sig, inte för att jag är illamående).

Bebis:
I vecka 40 är medelkroppslängden i medeltal 51 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3600 gr. Huvudets omkrets är ca 35 cm.

Nu är barnet fullt utvecklat och redo att komma ut vilken sekund som helst. Trots detta kan barnet stanna kvar i två veckor till innan det är dax för igångsättning. De flesta barn föds faktiskt på natten. Barnet kan väga allt mellan 2,5 och 4,5 kilo och vara mellan 46-55 centimeter långt. Nu är det väldigt trångt därinne och det kan göra ont när bebisen rör på sig i magen.

Idag föder vi allt större barn. Om barnet föds nu kan det hända att det bara har lite fosterfett kvar i hudvecken. Fosterfett produceras under graviditetens tredje trimester och skyddar barnets hud från fostervatten. Vissa barn föds med mycket hår på huvudet, andra är nästan flintskalliga.

Mammi:
Nu är du inne i den vecka då du förväntas föda, men i själva verket är det bara ca 5 procent av alla barn som föds på den beräknade nedkomstdagen. Du får räkna med plus/minus två veckor och de flesta föder efter det beräknade datumet.

Om du går in i vecka 41, fortsätter du dina kontroller hos MVC som vanligt och i vecka 42 görs en extra kontroll på sjukhus med ultraljud för att kontrollera att både mor och barn mår bra. Ibland kan det behövas hjälp med att sätta igång förlossningen, då sköts det på förlossningen/BB.

Din kropp är förberedd med en uppmjukad och delvis öppnad livmoderhals och snart kommer barnet att vara i dina armar. Så du är snart i mål! Men du känner dig säkert både trött, otymplig och lättirriterad. Försök att vila så mycket du bara kan, sov när du känner att du behöver, vare sig det är på natten eller på dagen. Huvudsaken är att du är så utvilad och avstressad du bara kan, det har du igen när förlossningen väl sätter igång. Håll ut!

Pappi:
Under själva förlossningen är din viktigaste roll att vara där! Du ger henne vatten, torkar pannan. Du kan hålla henne, massera henne. Lyssna på vad hon och hennes kropp säger. Prata med henne och barnmorskan. Hjälp henne med kuddar eller att ändra ställning. Var lyhörd och se och bekräfta hennes smärta, även om hon säger att hon vill dö. Hon vill kanske inte att du ska röra henne. Peppa och uppmuntra. Pusha och stötta. Du klarar det!

Right now

Har ont i magen, på ett icke-värkigt sätt men ändå. Fast det har ju i och för sig haft till och från i 2-3 veckor nu. Illamåendet hänger i, jovars. Känns som man befann sig i månad två igen. Märks att kroppen förbereder sig inför det som komma skall. Ska fixa här hemma hela dagen; lägga upp nya gardinerna, städa lite, hänga upp badbaljan i badrummet. Hade tänkt ta en sväng på stan "om jag kände mig pigg" och pigg är jag ju inte. Har inget särskilt att göra där heller, förutom att gå omkring och kika på kläder som jag ännu inte kan ha och som jag dessutom inte har råd att köpa. Vilar nog under dagen så jag är pigg till kvällen då gubben kommer hem.  


Fasen vad jag längtar tills foglossningen släpper. Allt skulle bli så mycket enklare då. Tänk bara att kunna gå en promenad utan smärta eller att hänga upp tvätten utan att ha en 100kilos skivstång hängandes på ryggslutet. Resten av graviditeten känns som en skit i rymden av obekvämhet om man jämför med foglossningen. Det är foglossningen som har varit det enda "jobbiga" med att vara gravid. Men så har jag ju inte haft någon ihållande halsbränna heller, tror att det skulle vara skit. Spydde och mådde skit gjorde jag fram till vecka 16 så jag har inte haft något särskilt problem med det heller. Men till nästa graviditet skulle jag bli otroligt glad om jag slapp foglossningen. 


//Sara

Sugen på: vanliga Sara

Nä, nu vill jag göra såna här grejjer istället för att vara gravid:

Bli guidad de "hetaste" ställena av Maria

Posa på sten framför den fantastiska utsikten högst upp på Åreskutan.. Såklart fullkittad i Fjollräven (think not)

Åka Zipline över 400m bred dal....

Le lite äckligt lycklig bredvid ola framför landskapsvy....

Bli puss-slickad på kinden på torget

Mera Puss puss..

Äta vofflor med hjortronsylt i åreskutans toppstuga. (Fasen vad tunna vi var innan vi blev gravida!)

Lek och bus långt efter läggdags i stugbyn....

Alla bilder från Åreresan i augusti 2010


//Sara

It's my life

Hur trött kan man vara egentligen? Sov iof inte så bra i natt men efter frukosten sov jag en extra stund på morgonen mellan halv 7 och 9. Var så trött att jag till och med glömde bort att dricka förmiddagskaffe (och då är det illa om man heter Sara). Känns ungefär som om jag kört ett hårt distanspass i Kilsbergen i högsommarvärme utan vätska och näring, och sedan bastat lite efter det. Sa jag att jag är illamående också? Kul det här med att vara höggravid. Skoj. 


Nu ska jag kasta på det nytvättade (jo, jag har faktiskt gjort lite nytta idag) lakanet på sängen och sen däckar jag.


//Sara