Starksvag

Starksvag är vad jag känner mig. Hmm, låter som en alkoholhaltig sörja eller är det för att jag associerar ordet med Varm&kall? Igår var min träningsdag och jag var mellan kl 17-19.30 på gymmet. Jag började med 15min löpning med en fartökning efter 2/3. Sen gick jag lite impulsivt över till att testa trappmaskinen och jisses vad kul! Körde fyra block så länge jag orkade på level 17 och det gav en jävla syra efter några minuter som sved sådär underbart skönt. Man är ju hyffsat van att pressa kroppen med syra i benen jämfört med att typ köra roddmaskin... Jag tycker det är mycket jobbigare att träna med syra i överkroppen. Efter trappmaskinen och lite nerjogg på bandet gick jag mot höftmaskinen. Eftersom det var ett tag sedan jag var på gymmet tänkte jag att här är det kontrollerade rörelser som gäller. Körde 3 set med så många reps jag orkade men ca 10 reps per ben med maxvikten 95kg på. Kändes bra. 
Mot de fria vikterna! Kör nästan alltid med fria vikter för armar och axlar. Många nya tjejer på friskis igår men som alltid övervägande unga killar (UTZZ!!!) på gymdelen. Mot den heliga benpressen - första på nästan 2 år!! Det satt en gubbe där innan jag gick dit som lämnade kvar sina vikter på, så som många många andra gör trots att det står en stor skylt PÅ maskinen att man ska hänga tillbaka sina vikter. När jag som har normallånga tjejben ska ställa in maskinen efter min benlängd måste jag ju först ta bort fulgubbens vikter. Desto mer ryggträning för mig iof men "tänk för helvete gubb-as" brukar slip into my mind ibland. Han hade iallfall haft drygt 100kg på och det måste jag väl ändå klara tänkte jag. Körde med "lätthet" dryga 270kg innan jag blev med barn sommaren 2010. Nu, drygt 1 år efter graviditeten med foglossning from hell känner jag inte av den längre. Har därför tänkt att jag ska köra igång med min favvomaskin benpressen. Sagt och gjort. Dunkar till med gubbens vikter (ja, jag kör ju alltid några testpress med typ 50kg innan jag lägger på). Det går segt, darrigt men mina händer hjälper knäna att inte svaja vid vändningen. Ok, första av tre setet avklarat. Lägger på till 125kg och kör två set till. Känner i varje vändning att muskelfästena högst upp i hamstring och stora lårmuskeln liksom blir halvt chockade när musklerna tvingas göra det mest explosiva på 2 år. Men det är kul med benpress. Det sitter extremt mycket i huvudet jämfört med mycket annat man gör. Jag skulle säkert kunna pangat till med 200kg igår men pga att det skulle vara dumt som fan så gjorde jag inte det men det är en kul tanke. Att jag kan pressa kroppen på det sättet. Styrketräning är inte alls lika psykiskt jobbigt som konditionsträning kan vara. Körde efter pressen lite mer "allstyrkeövningar" som i dra-upp-sig maskinen med handflatorna mot och till mig samt planka, sidoplanka och armhävningar. Lite ryggresningar med vikt blev det också. Stretch och den obligatoriska Gainomaxen i receptionen senare så var man mätt och glad för kvällen. La Nora när jag kom hem och fick sitta i 50 minuter och hålla hennes hand innan hon tillslut somnade, lillsnuffan. 

Det kommer bli mer underbar träning kommande veckorna då jag äntligen känner mig helt frisk från de två förkylningarna jag haft den senaste 1,5 månaden. Skönt är inte ens förnamnet. 


Ola sprang i en mosse uppe i Kilsbergen direkt efter jobbet så jag har varit själv med Nora från morgon till kväll. Han kom hem till mitt indiska ihopkok (det var faktiskt gott..) och vi hann nästan äta lite tillsammans innan Nora ville sova (LÄS Nora skrek som fan). Ola lade henne och sedan satt han lite framför datorn medan jag drack kvällskaffe med min hemgjorda choklad-vinbärskaka. Jag gick ner för att rengöra Skrotis asskitiga framruta och när jag 10 min senare kom in hade han gått och lagt sig.. Trött, halvt utslagen kille? Skulle tro det va. 


Nä, nu ska jag nog tänka ut morgondagens träning... När man varit out-of-training är det extra kul att planera ;) 









































//Sara

Bebis blir barn! Nora 1 år idag!

Gud alltså! Jag ska inte dra till med en "vad fort tiden går", det känns som om vi haft henne längre tid än ett år men nu har jag verkligen en unge på ett år! Hur underbart/bra/konstigt/förvånande låter inte det? Nu 09.30 för ett år sedan hade vi varit föräldrar i 1 timme och en kvart. Jävlar vad trött jag var, helt sjukt trött. Typ 4 dubbla långpass på mountainbiken i stekande sol utan vatten och helt knäckt i fogarna och väldigt öm. 


Idag ska vi åka till staden Nora, Nora och jag :) Antikaffärer, glass och Norasjön - det blir nog jättebra!

//Sara

Vansbro terräng (halv)maraton närmar sig

..och jag har inte kört längre än 15km på......? någonsin? Inte för att jag inte tror att jag kommer klara av det men det kommer definitivt bli roligare om jag tränat lite långt inför den. Pappa jobbar sent idag så Nora och jag ska åka ner till honom nu så ska morfar vara barnvakt och jag springa långpass i marka. Får se hur trött jag är sen då... 


Igår var Nora och jag och lyfte "skrot" på Friskis ;)


//Sara

Lillan börjar bli stor

Snart går vi in i juni månad och Noras 1års dag närmar sig. Inte klokt vad tiden går fort! 

Jag har precis blivit mammaledig igen efter 4 månaders praktik på USÖ. Känns faktiskt ganska bra att vara mammaledig nu. Nu när hon är äldre och kan gå så kräver hon inte lika mycket 100% kontakt vilket är jätteskönt. Om jag är trött KAN jag lägga mig på sängen och hon kan gå runt och leka i sovrummet. Det gick inte förut då det antingen var famnen eller inom 1 meters radie som gällde. Allt blir lättare när man också får sova 6-7 timmar i sträck!!!! Är också roligare nu när vi kan kommunicera mycket mer och busa tillsammans, då känns det inte ensamt att vara själv med Nora hela dagarna som det gjorde när hon var en nyfödd liten ät-skrik-kräk-bajsmaskin. 
Ola är förkyld nu och var det också hela förra veckan och jävlar vad han blir sänkt. Inte orkar-inte-röra-mig sänkt utan sänkt i humöret för att han inte kan träna och göra grejer i den fart han är van vid. Han mår inte bra helt enkelt. Det är svårt att må helt bra själv då som partner när han inte är sig lik, men det blir alltid så när han är sjuk så jag borde väl ha vant mig efter 3,5 år tillsammans men jag blir alltid förvånad hur pass hans humör svänger neråt när han inte kan träna. 

Vandring i Kilsbergen

Kissarna Neo och Leia mår förresten bra! Leia har ÄNTLIGEN blivit vuxen nu och springer inte runt i kattunge-mode hela tiden. Neo är som vanligt en riktig gosjätte men har börjat ogilla Noras gälla skrik (medans Lei-cat inte bryr sig). Nog om katterna, vem bryr sig om andras katter.... Ikväll blir det jag som kör vuxenträningen i mountainbike vid Ljungstugan, blir nog jättekul som alltid! Vi ska gå och köpa bananer och kakor när Nora vaknat efter middagstuppisen till det obligatoriska fikat! 


Hörs imorn!


//Sara

Fighter

Idag har vår älskling spytt i tre omgångar men efter att vi fått i henne lite välling och badat henne så slocknade hon i tre timmar och nu är hon som vanligt igen... Älskade barn, det är helt sjukt vad kärleken till dig växer dag för dag. 

//Sara

Sticker ut från mängden

Hej min kära blogg. Är väl på blodcentralen AKA blodis för tillfället. Shit vad skönt det måste vara att jobba som BMA. Jag som tycker det är superskönt nu när jag dessutom inte får betalt. Tänk att få betalt också! Va? Hur låter det?? Fika och trevliga kollegor får man också. Det ni. Trots allt gött fick jag ändå lite halvångest (inte riktig ångest, jag vet hur det ser ut) igår kväll när jag kollade runt vilka magisterutbildningar inom mikrobiologi som det finns. Jag vill ju helst hållas och blaska med baktisar. Dom är så små små. Iallafall, det jag inte blev klok på igår var rädslan av att inte nå mitt mål som forskare inom mikrobiologi. Jag är rädd för att fastna på nån labavdelning i 40 år och sedan på randen till pensionär lådsas som om jag är nöjd fastän jag missat mitt mål fett. Fast å andra sidan, om jag känner mig nöjd och lycklig och inte det minsta rastlös så är väl det också bra, eller kanske bättre? Det är väl egentligen det jag vill uppnå men tror inte jag kommer vara nöjd förrens jag känner att jag möter ny kunskap varje dag. 

Jag har dessutom fått mina betyg från placeringen på Kemlab. Håll i er. Man kan få betyg från A till F (och så underkänt förstås). Jag fick 5st A och 3st B och följande kommentarer: 

Påläst, klarade teorin galant. Tänkande student som omsätter teori i praktik, social och med ett trevligt sätt och attityd. Fortsätt så och du blir en student man minns och vill f.a behålla. Bara positivt! / Koagulation

Intresserad, bra på att samarbeta. God social kompetens. /Proteinkemi

Trevlig, mycket social med bra kommunikation. Framåt, vill lära sig, ställer relevanta frågor, kan arbeta självständigt. Klarade uppgifterna mycket bra. /Mikroskopi 

Det är nästan så att jag får en gråtklump i magen när jag läser kommentarerna, jag är så jävla stolt över mig själv att jag är som jag är. Eller som Helena på AMM sa "jag kan ju säga såhär att du stod ut från mängden". 

Och mamma till ett av världens fina barn är jag också - take that alla ni varför-skaffade-du-barn-nu-sadister till praktlosers. 

//Sara

Några tankar på print

Det är nog ganska många som inte mår bra egentligen, bara att jag inte kommer i kontakt med lika många nu i min vardag eftersom jag inte går i skolan längre. Eller skola och skola, jag går ju på universitet men där är de allra flesta ändå så pass starka att de orkar med utbildningen, vardagen osv. Jag råkade nämligen halka in på en gammal barndomskompis blogg och hon verkar inte ha det så lätt med sig själv. Hon var alltid den som fick grova utskällningar för ingenting av sin egen mamma och hon hade lärt sig att käfta emot så att det sjöng om det. Det är nästan bara mammans ursinniga ögon som jag kommer ihåg, fyfan så ska jag aldrig bli mot mina barn. 


Jag har kommit på varför jag bara bloggat sporadiskt den senaste tiden. Jag har inte suttit mig ner och funderat över saker och ting sedan sist jag bloggade. Det var först nu ikväll när ola inte var hemma och jag skulle lägga Nora som jag satte mig ner i gungstolen medans hon låg och försökte somna i sin säng som jag helt plötsligt började tänka. Jag sitter liksom aldrig ner för mig själv längre tillräckligt länge för att jag ska börja fundera. Det är nog inte så bra, eftersom det är när man funderar över saker och ting som man utvecklas och förändrar saker som man vill ändra på/inte är nöjd med. Ska nog börja avsätta tid till funderingar. Hur urbant låter inte det??

Läggdags med Nora är en fröjd :)

Jag har också fixat så att jag kommer att vara legitimerad biomedicinsk analytiker i december 2012 istället för i juni 2013 - hur bra är inte det? Under vecka 10-14 kommer jag gå dubbelt: praktik på USÖ och medicinsk diagnostik samtidigt. Det blir tufft men det klarar jag. Då slipper jag också söka nått jävla skitpiss jobb genom arbetsförmedlingen mellan oktober och mars. Hatar att söka skitjobb. Såg ni det avsnittet av skolfront där de visade hur Coop anställde medarbetare? Fyfan, värre förnedring får man leta efter. Och det gällde provanställning dessutom, vilka tror de att de är? Äckligt säger jag. 


Träningsupdate: Löpning blir bara roligare och roligare ju mer man kör. Har två veckor kvar på mitt "milen under 50 min" program och när jag kört milen på 49:59 ska jag gå på milen under 45 ;) Kan hända att jag behöver köra första veckan på det nya programmet i en månad men det märker vi.


Jag och Ola hade fest igår. Fest för oss själva, och för Noris också men hon låg ju och sov. Tänk så bra man kan ha! Det började med hjortytterfilé, ugnsbakade potatisslantar med vitlök, whiskeysås och sallad - förgylldes med våran underbara humor + melodifestivalen och avslutades med ännu mera roligheter. Klockan sent åkte vi hem (läs "vi var hemma på no time") och gick och la oss fulla, mätta och gladare än på länge :) Lägenheten såg ut som hell i morse. Precis som det ska vá. 


//Sara