torsdag 17 november 2011

Nora 5 månader, 8,4 kg

Nora är nu 5 månader och 10 dagar och tänk vilken liten fin unge vi har! Eller en inte så liten kanske.... Vi var på BVC för vägning och en andra vaccinering igår och hon vägde 8,4 kilo och var 63,5 cm lång :) Hennes längd har följt en och samma kurva hela tiden men hennes vikt har ökat brant sedan vi började ge mjölkersättning som tillägg efter amning och sedan en månad tillbaka kör vi endast med mjölkersättning. De andra ungarna i föräldragruppen som är i samma ålder väger 6,8 , 6,9 och 7,3 kilo. Det är en ganska stor skillnad om man ser det procentuellt men alla är ju olika och följer en egen kurva så det är ju som det ska (förutom Noras viktkurva då som går uppåt väl fort). Vi ska försöka få ner mängden mat under natten. Hon somnar vid 19.30 och äter 200 ml kl 23, 03, 06. Det är ju 600 ml under natten som hon får i sig. Om jag räknar med ersättningen hon får under dagen så äter hon 1400 ml mjölk per dag och dessutom brukar hon få ett mål smakportion gröt efter lunch också. Vi ska försöka att avbryta nattmatningarna innan hon själv vrider bort huvudet och somnar som hon brukar efter hon ätit klart på natten. I natt så lyckades jag avbryta två matningar efter typ 150 ml men då tog det lite längre tid innan hon somnade om så jag fick klicka i nappen några gånger... Vi får se hur natten blir. Vi har ställt dit hallpallen bredvid hennes säng också så att vi slipper stå och hänga över spjälsängen mitt i natten - liiite skönare för ryggen ;) 


Nora äter mosade blåbär men vid fotoögonblicket skrek Ola att "det är bajs!!!" och därav hennes ansiktsuttryck ;) 


Ha det!


//Sara

torsdag 10 november 2011

17:46

Nora har spytt ner min tröja, mina byxor och hela sig själv men eftersom hon avrundade det hela med att somna sittandes i min famn så stryker vi den lilla incidenten...


Nu ska jag göra nått så hett som att diska. 

onsdag 9 november 2011

Utvecklingssprång

Jag vet inte om Nora är mitt uppe i något utvecklingssprång för de senaste dagarna har hon betett sig lite konstigt. När hon börjar bli trött så vill hon inte längre luta sig tillbaka till liggandes i våra famnar med nappen utan hon bara spänner hela kroppen som en planka, stänger ihop mun och ögon och bara "går in i sig själv" och grinar. Så fort vi reser henne upp till sittande i famnen igen så öppnar hon ögonen och tystnar och kollar sig omkring. Men trött är hon ju fortfarande så efter nån minut börjar hon grina igen för att hon vill somna, vi försöker luta henne tillbaka så att hon ska slappna av, hon spänner hela sig och grinar och sådär fortsätter det. Jag har hört att när bebisens utveckling går framåt tex. att hon blir mer medveten om saker omkring henne så går hennes beteende bakåt en period för att bebisen ska känna sig tryggare i omställningen innan hon har vant sig med sina nya förmågor. Ola har upplevt att Nora är likadan mot honom och beteendet började plötsligt för några dagar sedan. Men det är väl som vanligt med att vara förälder; allting ändrar sig hela tiden. Om någon vecka är hon säkert lättare. Jag tycker att hon känns mycket "äldre" sedan några dagar också, som om hon hänger med lite bättre och skrattar och ger mer respons när jag leker med leksaker, sjunger eller pratar med henne. Typ om jag berättar en historia för henne och förmedlar en känsla om "vad roligt" så skrattar hon MED mig på ett mer konkret sätt än för någon vecka sen. :)


 Nora och jag på öppna förskolans babycafé förra veckan 


Chillar i sängen


Jag var på afrikansk dans på friskis igår och jäklar vad kul det var! Jag har aldrig flåsat så mycket under ett friskispass (ok, inte spinning inräknat). Det passade verkligen mig; konditionskrävande och stora frigörande rörelser :) 




//Sara

fredag 4 november 2011

Linköping i helgen

Om nån timma åker jag till Linköping för att hälsa på min syrra över helgen. Gudars vad jag kommer sakna familjen... Idag har jag och lilla Nora varit uppe på stan och kuckelurat lite, lagat lunch till mig och gjort havregröt till lillan och nu sover hon en liten tuppis :) Jag kommer hem till Örebro igen söndag eftermiddag så att jag hinner följa med på mörkermtbtävlingen som Ola kokat ihop vid Ljungstugan. Vi får se om jag deltar eller bara krampaktigt kramar lilltjejen, hehe..

Nu vaknade hon!

//Sara

onsdag 2 november 2011

I'm on my way

Katterna har börjat springa ganska högljudda gatlopp här hemma på förmiddagarna. Det är lill-katten Leia på 1,6 kg (fullvuxen) mot bjässen Neo på 6,6 kg (också fullvuxen haha) som löper amok. Fram å tillbaka, upp på soffan, genom babygymmet, bakom ellådan - så håller dom på tills jag lackar ur och stänger in ena kissen i cykelrummet. 


Såhär lugna är de bara på bild.


Jag var ute och joggade igår men shit vad min kropp är försvagad sedan foglossningen. Vanlig löpning är som rena rama styrketräningen för höftböjarmusklerna och gluteus. Mot slutet även nedre magmuskulaturen och ländryggen. Jag fick ont på insidan av knät strax över knäskålen (får alltid ont där om jag inte stretschat tillräckligt) efter 3 km så vi stannade och stretchade utsida och insida ben; kändes genast bättre. Ola och Nora följde med mig :) Jag sa till ola under löpturen att jag kunde förstå varför många mammor inte förmår sig att träna ffa löpning efter att de fött barn. Särskilt om man innan graviditeten tyckte att det var "jobbigt och obekvämt" att träna så är det typ 20 ggr svårare och jobbigare efter en graviditet med sådan foglossning som jag haft. Jag var i princip immobil det sista halvåret innan Nora kom. Gick med 30 cm steg och kunde inte gå mer än 50 meter innan smärtan var väldigt krävande. Det brukade ta mig 20-25 minuter att ta mig från parkeringen till föreläsningssalen på universitetet, en sträcka på ca 100 meter... 
Jag tänker inte bli en sån mamma som hela tiden är lite lite missnöjd för att hon inte får/tar tid för sig själv och sin hälsa. Vi ger varandra den tiden, utan snack. Jag tänker träna upp min kropp så att jag känner mig stark igen. 


//Sara

tisdag 1 november 2011

Klapp och Klang

Idag ska vi på Klapp och Klang, eller babycafé eller öppna förskolan eller vad man vill kalla det för. Vi har två bekanta inom föräldragruppen som varit på klapp och klang en vecka tidigare än oss och eftersom de benämnde det vid klapp och klang trodde jag faktiskt att det hette så. Jo, ibland är man smart ;) Ola och jag (och så Nora förstås) var med förra tisdagen och det var lite som socialisering med barnen. Vi gick runt med ungarna i ring, sjöng i kör och gjorde diverse "rulla, stampa med fossingarna och sjuuuuuuts in i ugnen" lekar. Det var lite olika reaktioner på ungarna dock, vissa skrattade av förtjusning medens andra hade please kill me-uttråkning i blicken.  Vi tyckte det var ett annorlunda inslag i vardagen, minst sagt och helt klart värt att spendera 2 timmar på. Särskilt bra tyckte jag den feministiskt inspirerande sången "Ville-ville-vitte Var är din pappa? Jo, han är på Gotland!" (Säkert. Sången gick verkligen så..)


Ola på Gotland


//Sara